För tionde året rad spelar ett frivilligt gäng bygdespel – i dess rätta bemärkelse – vid Gruvstugan. Varje år letas en lokal historia upp och dramatiseras. I år handlar det om Anders Bagge, mannen som startade Hällestads tändsticksfabrik.
Spelet har fått ett ramverk i form av tre berättare som när spelet börjar kommer gående från vandringsleden för att ta en fika vid Gruvstugan. Där möter de en massa folk och börjar berätta en historia. De tre berättarna spelas av Pia Larsson, Josefine Bygghammar och Kerstin Thorsson, var och en med sina speciella talanger. Pia Larsson den med komisk talang, Kerstin Thorsson som också hanterar fiolen på ett förnämligt sätt och Josefine Bygghammar som på ett redigt sätt berättar och håller ordning på de andra två.
Greppet med moderna berättare gör också att inte hela historien måste berättas i ett svep utan kan tas mer i lösryckta scener. Det gör också att inte ens huvudpersonerna har så hemskt mycket repliker. Fredrik Ström spelar Anders Bagge, som inte tog sig det namnet förrän senare i livet, han föddes som Anders Andersson. Bagge lärde sig på fästning saker om livet – och tändstickstillverkning – som han senare hade nytta av i livet.
Hans hustru Johanna, spelad av Cissi Karlsson, skildras som en vinna med smak för hemliga affärer. När hon träffade Anders var hon piga på gården men blev med barn med sonen på gården. När han senare hamnar på fästning så inleder hon en ny relation, den här gången med drängen på gården.
Den som står för många av de komiska inslagen i föreställningen är Jan-Erik Karlström, mr Gruvstugan himself. Han gör småroller här och var som nästan stjäl föreställningen och med små medel får han publiken att skratta.
Det medverkar många barn, framförallt flickor, i spelet. De spelar bland annat de flickor som ljög om sin ålder för att få jobba i tändsticksfabriken. Lagen sa nämligen att barn under nio år inte fick arbeta. De gör också en fin insats och berättar på slutet om hur verkligheten ser ut i dag när det gäller barnarbete. Till förmån för PLAN:s arbete med att hjälpa barn att få utbildning sålde de också tändsticksaskar efter föreställningen.
Visst spökade lite premiärnerver och någon replik kom bort och visst lyckades rekvisitan gå sönder vid nåt tillfälle men på det hela taget var det en strålande premiär i vackert väder som publiken var väldigt nöjd med.