– Jag har massa drömmar kvar. Nu har jag tryggheten att uppfylla dem, säger han.
Medelåldern är inget som skrämmer Tony Irving. För honom betyder femtiostrecket snarare en nystart på livet.
– Det viktiga är att jag har landat i mig själv. Jag har ett fantastiskt förhållande, trygga vänskaper, mitt jobb går bra och min inkomst är stabil.
Så har det inte alltid varit. För bara fem år sedan stod han utblottad efter en jobbig separation med stora skulder och utan bostad.
– Jag fick sova på en väninnas soffa. Det var där det vände. Jag berättade för henne om mitt förhållande. Jag sa att jag inte fick något av honom. Hon sa till mig: ’vad ger du själv?’ Det var som en uppenbarelse.
– Livet är inte alltid vad du får utan vad du ger. Vad ger du till ditt liv, din karriär, ditt förhållande, dina vänner? Vilken person vill du vara? Vill du vara en gnällspik så blir du det. Jag bara bestämde mig för att börja leva det liv jag vill leva.
– Vinsten är att jag mår bra och kan sova gott hela natten utan skuldkänslor eller oro i magen om att något skulle vara fel.
För tv-publiken är Tony Irving känd för sina raka kommentarer – hyllningar och totala sågningar – om olika kändisars dansstilar i "Let’s dance". Han har suttit i juryn sedan starten 2006 och han vet vad han pratar om. Tony har tävlat i professionell dans i både Storbritannien och USA. 2001 blev han svensk mästare i sportdans. Han har också dömt i flera mästerskap, jobbat som danslärare och uppträtt i shower.
I|dag har han ett antal olika yrkesben att stå på. Varje vecka uppträder han på Finlandskryssaren Cinderella och på Casino Cosmopol i Stockholm. Han håller föreläsningar, designar möbler och glasögon och jobbar som danscoach. Dessutom har han ett eget radioprogram, "Äntligen lördag" i Mix Megapol.
– Det är ett bagage med färdigheter, ett smörgåsbord som jag vill ta vara på och fortsätta att utveckla.
Hur tycker du att du har förändrats under de här åren?
– När man kommer med i tv blir man direkt påverkad av kändisskapet. Men att bara vara känd är inte värt ett skit. Det är bara som en tom påse. I grund och botten har jag kommit hit för att jag är en dansprofil. Det är min grund och jag jobbar för att utveckla den och att den ska vara förankrad i mig själv.
– Idag ser jag mitt liv som en helhet. Allt är jag. Förut satte jag på mig olika kepsar - en där jag var dansläraren, en där jag var radioprataren, en som "Let’s dance"-domare. Nu tar jag med mig alla perspektiven i allt jag gör. Och jag kan se att jag duger.