Tanja Lorentzon hajar till över att det gått precis två decennier sedan hon fick en fast tjänst på Dramaten. Då gick hon på teaterhögskolan och hade redan hunnit med ett antal uppsättningar.
– Men gud, jag har ju jobbat jättelänge!
Under åren har vi sett henne både på teaterscenen, på film och i tv-serier. På meritlistan finns allt från ”Hamlet” och ”Idioten” till vårens hyllade ”Fosterlandet” - en pjäs som på sätt och vis blev en fortsättning på Tanjas egenskrivna monolog ”Mormors svarta ögon” om hennes finska arv.
I SVT:s ”Tjockare än vatten” från 2013 spelade hon prästen Petra. I höst kommer serien tillbaka med nya intriger. Då visas även TV4:s dramaserie ”Syrror” där Tanja spelar sjuksköterskan Malin.
– Hon är en jättesnäll person, men med en mörk hemlighet. Hon närmar sig 40 och vill ha man och barn, men tåget börjar gå. Men sedan händer det grejer.
Till skillnad mot Malin har Tanja Lorentzon tre barn och sin man träffade hon i sena tonåren. Som person beskriver hon sig som rak, ärlig och en aning hård.
– Särskilt när jag var yngre. När jag kom till Dramaten kände jag mig apart. Jag var ett förortsbarn. Dessutom hade jag det finska raka i mig, och ett starkt rättspatos. Man kan nog säga att jag var väldigt osmidig.
– Men jag är nog lite softare nu. Kanske för att jag har blivit äldre. Och i rollen som Malin har jag tränat mig på att hantera konflikter på ett mjukare sätt. Hon har hjälpt mig att hitta min inre sjuksköterska, haha.
En annan förändring som skett från det att Tanja Lorentzon inledde sin bana som skådespelare är insikten om att hennes tid på jorden är ändlig, och att det därför är viktigt att välja rätt.
– Jag har blivit mycket mer rädd om min lust och energi. Den är så viktig för att man ska vilja vara borta från sin familj så många kvällar i veckan.
Men det handlar varken om att jobba mindre eller med andra saker, utan om att byta arbetsplats. Under fyra år har hon därför tjänstledig från Dramaten.
– Jag tror inte man ska vara på samma ställe för länge, även om man trivs. För till slut är det inget som överraskar längre. När du sedan kommer tillbaka igen ser du en annan ton, andra nyanser, en annan typ av estetik.
Växelverkan gäller även träningen. Efter att hon och maken Pål i flera år tävlat i olika triathlon och swimrun-lopp i Sverige längtar hon nu efter nya upplevelser.
– Jag har redan bestämt mig för att köra Stockholm triathlon tio år på raken. Nu har jag fem år kvar. Utöver det vill jag göra andra saker. Som att cykla Siljan runt eller hitta något i Norge eller Danmark. För att det ska vara roligt att träna är det viktigt att det inte går i stå.