Under rubriken ”Förskolor där svenska språket försvinner” tog Vetandets värld i Sveriges Radio för några veckor sedan upp problematiken med att det på vissa förskolor talas så lite svenska att forskare varnar för att barn med annat modersmål inte får möjlighet att lära tillräckligt mycket svenska för att klara skolan.
Som exempel intervjuas en förskollärare med 30 års erfarenhet i yrket, på en kommunal förskola i Norrköping, där det går många barn med ett annat modersmål. Här har till och med de barn med svenska som modersmål börjat prata arabiska, får lyssnarna höra.
– Förståelsen för svenskan blir allt lägre och lägre. I femårsgruppen får vi lägga oss på en allt lägre nivå och jag är orolig för hur det kommer att gå för de här barnen i skolan, sade hon bland annat i inslaget.
En bild av hur barnen, som halkar efter redan i förskolan, riskerar att inte kunna delta fullt ut i samhället på grund av språkproblemen, vilket leder till utanförskap och segregation, målas upp. En bild som lektor Tünde Puskás håller med om:
– För att lära sig ett språk måste man höra det, prata det och ha möjlighet att använda det i olika situationer. Det är förskolans uppgift att erbjuda en rik språkmiljö och jag ser det som en social rättighet. Finns inte en tillräckligt stark språkmiljö finns inte förutsättning för att lära sig språket och många barn som lever i segregerade miljöer möter inte svenska ens i förskolan, säger hon.
Det är hon som gjort studierna som redovisas i radioprogrammet tillsammans med kollegan Polly Björk-Willén, biträdande professor i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet. De har följt barn på förskolor i flera projekt och är bekymrade över utvecklingen och att ingen verkar våga ta tag i det.
– Att inte göra något åt det här är ett svek från samhällets sida. Det är en känslig fråga, Sverige är känt för att ha en generös språkpolicy och det är svårt att säga att det är viktigt att ha ett starkt majoritetsspråk i skolan. Jag tror att politiker vet om hur det är, men man sopar problemet under mattan. Och då lämnar man barnen i sticket, säger Tünde Puskás, som vet vad som kommer att hända om inget görs:
– De kommer att ha svårt med att klara skolan. Man skulle kunna göra så mycket mer för att stärka svenskans ställning i förskolan. Varför skulle det vara fult att tala om att svenskan är viktig för att klara sig i samhället?
I den senaste läroplanen för förskolan slås rätten till att utveckla sitt modersmål, liksom svenska, fast. Det här gör, enligt de som intervjuas i programmet, att förskollärare inte har tydliga regler kring vilket språk som ska pratas och när. När arabiskan tog över på en förskola som forskarna följde, fick de vara med och utveckla en plan där det bland annat bestämdes i vilka situationer de ska ge svenska företräde i och vilka situationer arabiska kunde användas.
– Förskollärare blir osäkra på om de överhuvudtaget ska säga att "ni ska prata svenska här och nu" och då blir det barnen som utvecklar en språkpolicy: varför ska jag anstränga mig att utveckla ett annat språk, när jag kan prata det som jag redan kan?, säger Tünde Puskás som ser flera lösningar på situationen:
– Närhetsprincipen borde diskuteras, likaså placering av barn i olika förskolor och där skulle språk kunna vara en aspekt. Men även placering av barn i grupper i förskolan. Den fria leken är en problematisk fråga, för där blir det ett fritt språkval, men fri lek behöver inte betyda att man alltid får leka med de man vill och prata vilket språk man vill. Till exempel kan man säga att "i dag pratar vi arabiska i köksvrån, men i morgon pratar vi svenska där". Jag hör själv hur självklart det här låter men för pedagogerna är det en utmaning.
Barn tillägnar sig de språk de får möjlighet att höra och använda i sin vardag. Och alla barn som får tillräckligt med möjligheter att höra och tala svenska lär sig svenska oberoende av vilket deras modersmål är, menar Tünde Puskás:
– Det är av stor vikt att barn får möjligheter att använda både sitt andraspråk och sitt modersmål mångsidigt och att testa sina färdigheter och bli uppmuntrade till att utveckla båda sina språk. Det går att lära sig ett helt nytt språk även om alla barnen har ett annat språk som modersmål, säger hon och exemplifierar:
– I Finland, som är ett tvåspråkigt land, är det jättepopulärt att finsktalande familjer sätter sina barn i så kallade språkbadförskolor där målet är att barnen ska lära sig svenska. Pedagogerna kan båda språken, och gruppen lär sig tala ett helt nytt språk. Men då handlar det om utarbetade metoder, något vi skulle kunna titta på och lära oss av, säger hon.