Det visar den tidigare landstingspolitikern Björn Grips (V) forskning vid Linköpings universitet. Nyligen doktorerade han med avhandlingen ”Den ojämlika dödligheten - hjärtdödlighet och samhällsutveckling i två städer”.
Grip har studerat skillnaderna i hjärt-kärldödlighet i Norrköping och Linköping. Utgångspunkten har varit att samhällsutvecklingen, vägen mot ett postindustriellt samhälle, från omkring 1950 till 2010, kan vara en delförklaring till förändringarna.
Avhandlingen visar att dödligheten i hjärt-kärlsjukdom i åldersgruppen 50-74 år har varit betydligt högre i den gamla arbetarstaden Norrköping än i tjänstemannastaden Linköping under den undersökta tidsperioden. Siffrorna för Norrköping låg kraftigt över riksgenomsnittet. Linköpings dödlighet för åldersgruppen låg under riksgenomsnittet.
Medicinska framsteg och förebyggande arbete, mot framför allt rökning, har gjort att dödligheten minskat i båda städerna sedan 1980-talet.
Norrköping har dock haft en långsammare nedgång av hjärtdödligheten under 1990- och 2000-talen jämfört med grannstaden, framför allt genom en allt tyngre problematik med arbetslöshet och social och ekonomisk utsatthet. Den snabba strukturomvandlingen i Linköping medförde däremot expansion och inflyttning av nya kategorier välutbildade människor, vilket också sannolikt bidrog till att dödssiffrorna sjönk allt snabbare.
Trots att hjärtdödligheten generellt sjunkit sedan 1980-talet så har skillnaderna mellan stadsdelar i Linköping och Norrköping blivit relativt sett större under 2000-talet än vad de var åren runt 1980, vilket kan kopplas till socioekonomiska faktorer.
– Det visar sig att den ökade segregeringen som vi kan se i bägge städerna leder till större skillnader i hjärtdödlighet mellan centrum och periferi – i större utsträckning i Linköping än i Norrköping, säger Björn Grip.
Skäggetorp har etnifierats och proletariserats och då har dödligheten minskat långsammare än i till exempel Valla, ett område som gentrifierats - ett ord för när en stadsdel byter karaktär och lockar till sig välbeställda och högutbildade människor. I Skäggetorp, liksom i Hageby, har hjärtdödligheten minskat med 50 procent på 25 år. I Valla är motsvarande siffra 80 procent, och i Sandbyhov och Åby är minskningen 65-70 procent.
– Segregeringen har gått längre i Linköping än i Norrköping, säger Grip, som menar att befolkningen är mer blandad i de undersökta stadsdelarna i Norrköping.
Tendensen är dock densamma i Norrköping, men den har inte gått lika långt, menar han.
Det finns en tidsperiod som sticker ut, då städerna närmade sig varandra: 1970-talet då skillnaderna i hjärtdödlighet var påtagligt mindre. Oväntat med tanke på att det är årtiondet efter att arbetarstadens dominerande industri, textilbranschen, hade utplånats, säger Grip. Det var också överraskande att dödligheten, särskilt för män, fortsatte att öka i Linköping under det årtiondet samtidigt som siffrorna vände nedåt i grannstaden.
Det är inte orimligt att anta, menar han, att avvecklingen av den ohälsosamma textilindustrin i Norrköping under 1960-talet ledde till förbättrade levnadsförhållanden för kvinnorna. I Linköping kan stress och oro för jobben under samma årtionde haft konsekvenser i form av fortsatt ökning av för tidigt avlidna män.