Många politiker talar nuförtiden om att ”hela landet ska leva” men hittills har man inte kommit med särskilt många bra svar hur detta ska ske. Utvecklingen har tvärtom under en lång rad år varit de motsatta: alltfler söker sig till större städer där bostadsbristen blir allt större medan landsbygden utarmas och skolor och annan samhällsstruktur läggs ner i takt med att befolkningen krymper. Å andra sidan är väl orsaken till att många söker sig till större städer ganska självklar egentligen: tillgång till utbildning, jobb och ett större nöjes- och kulturutbud drar, inte minst hos unga.
Nu har forskare på Linköpings universitet (LiU) tagit sig an detta ämne genom att använda sig av Sveriges unika registerdata med uppgifter om 1,29 miljoner svenskfödda män enligt en artikel i forskning.se. I dessa register finns uppgifter om bland annat bostadsort, utbildning, arbetslivserfarenhet och inkomst men också resultaten av de IQ-tester män gjorde vid värnpliktsmönstringen.
Bakgrunden till denna forskningssudie är att städers sociala och ekonomiska tillväxt ökar snabbt när människor flyttar in – ja, snabbare än den borde. Fördubblas befolkningen leder detta inte till en fördubbling av inkomster, flyttningar eller patent, istället blir ökningen cirka 115 procent: detta har kommit att kallas för +15 procent-fenomenet. En vanlig förklaring har varit att detta fenomen är resultatet av en självförstärkande process – med fler människor att interagera med leder detta till ökad produktivitet. Alltså finns det enligt denna modell bara vinnare och urbaniseringen skulle alltså vara enbart positivt för samhället som helhet.
Forskarna vid LiU har velat undersöka om det här verkligen stämmer och deras resultat visar att sociala interaktioner bara förklarar cirka hälften av +15 procent-fenomenet. Istället har de kunnat visa att det till stor del beror på skillnader i vilka personer är som flyttar: tillväxten beror till stor del på att de som flyttar in till städerna är välutbildade och begåvade människor från mindre orter.
Män som flyttade från mindre orter hade som exempel 1,8 års längre utbildning i genomsnitt och deras IQ var 0,4 standardavvikelser högre än de som stannade.
– Resultaten har stor politisk relevans. De visar att migrationen av välutbildade och begåvade personer har betydelse för regionala ojämlikheter. Det är något att beakta om man vill att hela landet ska växa, kommenterar Marc Keuschnigg, docent vid Institutet för analytisk sociologi vid Linköpings universitet, i pressmeddelandet.
Resultaten har också publicerats i den ansedda tidskriften Science Advances.