Det kan vara farligt att vistas på en del platser.
– Det är farligt inte bara på grund av föroreningarna utan även av andra skäl, till exempel kan man skära sig på glasbitar. Att området är förorenat är ingen överraskning. Det ser ut ungefär så som man kan förvänta sig vid ett glasbruk. Resultaten tyder på att våtmarksområdet nedanför bruket fungerar som ett filter där metallerna ansamlas. Det hade kunnat vara mycket värre, förklarar projektledaren Sara Erjeby vid WSP Environmental som genomfört den miljötekniska undersökningen som nu har presenterats.
I början av februari i år startades undersökningen av marken på uppdrag av konkursboet till Reijmyre Glasbruk och kommunen efter ett åläggande från länsstyrelsen. Undersökningen skulle ha presenterats under våren, så blev det inte.
– Det har dragit ut på tiden av olika skäl. Vi har haft problem med att det varit så låga vattennivåer, vilket gjort att vi har haft svårt att slutföra den delen av provtagningen. De sista vattenproven tog vi så sent som i torsdags i förra veckan. Det som är positivt är att det är lägre halter av föroreningar på de offentliga delarna, säger Erjeby.
Verksamheten på glasbruket har funnits sedan tidigt 1800-tal. Fram till mitten av 1980-talet placerades avfallet från verksamheten på den egna avfallsdeponin eller användes som utfyllnad inom bruksområdet. På deponin kastades till exempel färg och trasigt glas.
Även avfall som inte kom från glasbruket har slängts på deponin, till exempel bilar och hushållssopor.
Allmänheten och framförallt barn, avråds från att vistas inom det av staket avgränsade bruksområdet, deponislänten samt våtmarksområdet nedanför. Kommunen uppmanar Rejmyreborna att inte ha direkt kontakt med den förorenade jorden.
– För att minska risken att vuxna och barn får i sig metaller så kommer kommunen under november att sätta upp varningsskyltar i området. Det befintliga stängslet kommer att rustas upp för att tydligare avgränsa bruksområdet från allmänna ytor. Vi har gått ut med ett informationsblad till berörda verksamheter i och i anslutning till glasbruksområdet, där vi sammanfattar rapporten och också beskriver hur vi ska jobba framåt, säger Per Strannelid, miljöstrateg på kommunen.
Det dike som finns vid det förorenade området, mynnar ut i Lillsjön som i sin tur är sammankopplad med sjön Hunn, som är dricksvattentäkt. Själva Hunn har inte ingått i den här undersökningen.
– Nej, vattenkvaliteten i Hunn provtas regelbundet inom ramen för kommunens kontrollprogram. Vattenproverna från Hunn visar på låga metallhalter och uppfyller med god marginal Livsmedelsverkets föreskrifter för dricksvatten, säger Sara Erjeby.
Enligt länsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet, kan en miljösanering kosta någonstans mellan 50 och 100 miljoner kronor. Av den summan tror länsstyrelsen att kommunen får betala 30 procent.
– Planen är att kommunen ska sätta sig ned tillsammans med länsstyrelsen och föra en dialog hur vi går vidare. WSP föreslår en hel del fortsatta undersökningar som är svåra för oss att överblicka.
Ett krav från de nya ägarna till Reijmyre Glasbruk var att kommunen köpte fastigheten och tog ansvar för miljösaneringen när det gäller fastigheten och marken där glasbruket har sin verksamhet.
Ett sådant beslut togs vid ett extrainkallat sammanträde i kommunstyrelsen den 21 september 2015. Kort därefter presenterades de nya ägarna till glasbruket.
– Politiken har varit väldigt tydliga med att kommunen har ett miljöansvar över området och det är de riktlinjerna vi arbetar efter. Vi kommer också att ha ett möte med ledningen för glasbruket och diskutera de åtgärder som föreslås i rapporten, förklarar Per Strannelid.