Butbrovägen in mot Östermalm i Finspång har en underbar sträckning utmed sjön Gron. Butbro är ett vackert litet samhälle. En eftermiddag för någon vecka sedan parkerade jag bilen vid ett av husen på Butbrovägen och ringde på dörren hos Eva Elmberg. Eva bjöd mig in till vardagsrummet som är beläget i den del av huset som hon och maken Gunnar byggde till efter det att de köpt fastigheten 1976. Eva Elmberg har många järn i elden. Hon är bland annat ordförande för Nyföretagarcentrum i Finspång och hon driver ett företag där hon säljer båtar. Det där med båtarna är en historia för sig. Allt började med en otroligt lättrodd träbåt som följde med i köpet när paret Elmberg flyttade till Butbro.
– Vi flyttade till Finspång när Gunnar fick ett arbete på Gränges. Vi bodde på Östermalm men längtade efter ett sjönära hus. Det fanns dock väldigt få lediga objekt ute på marknaden så när det här huset dök upp så fick vi bråttom. Det var ingen budgivning på den tiden. Det som krävdes var en kontantinsats och snabba beslut. Vi lyckades med båda sakerna. På lunchrasten åkte vi ut och tittade på huset. Vid middagstid samma dag skrev vi på papperen, berättade Eva Elmberg.
När vi sitter där i vardagsrummet och ser ut genom de stora fönstren mot sjön så är det lätt för mig att känna in den glädje det unga paret kände när huset var deras. De fick också många fina år tillsammans. Här växte barnen - som nu är vuxna och bor i Norrköping - upp och här hade de sin gemensamma bas medan deras respektive yrkesliv utvecklades åt olika håll. Gunnar sadlade helt om efter några år på Gränges och utbildade sig till lärare. Eva som var utbildad bibliotekarie fick efter 10 års arbete i Norrköping och Skärblacka chansen att arbeta som biblioteks- och kultur/fritidschef i Finspångs kommun. Hon tog chansen och under 15 år var Eva Elmberg en central person i Finspångs offentliga liv.
Sedan några år tillbaka är Eva änka.
– Gunnar var en otroligt positiv människa som gjorde livet lättare. Han fattas mig verkligen, sa Eva. Sorgen och saknaden gick att ta på där i vardagsrummet. Men livet går vidare för de levande. Så är det. Och Eva Elmberg har en imponerande och positiv livskraft.
2001 lämnade Eva arbetet i Finspång. Karriären tog en tvär sväng när hon sökte och fick jobb på läkemedelskoncernen AstraZeneca i Södertälje. Humanisten Eva Elmberg befann sig plötsligt i en miljö som dominerades av naturvetare, bland annat biologer, tekniker och medicinare.
– Under de nio åren i Södertälje hade jag flera olika uppdrag varav ett var Sverigechef för den administrativa enheten medan ett annat inbegrep ansvar för det vetenskapliga biblioteket, berättade Eva Elmberg.
2010 flyttade hon hem till Finspång igen. Den där lättrodda träbåten från 1976 var för länge sedan utsliten och, efter mycket sökande på marknaden, ersatt med den finska, mycket lätta och smäckra plastbåten Suvi; även den med dubbla årtullar och mycket goda sjöegenskaper.
– När jag slutat på AstraZeneca hade jag all tid i världen. Sedan tidigare hade jag kontakt med den svenska agenten för Suvi och nu öppnade sig en möjlighet att jag kunde bli återförsäljare; söder om Hjälmaren hade företaget inga representanter. Jag frågade Gunnar "Tycker du att jag ska börja sälja båtar?" och han svarade "Klart att du ska börja sälja båtar!" Och så blev det, berättade Eva Elmberg.
Uppdraget i Nyföretagarcentrum är helt ideellt. Och väldigt inspirerande.
– Finspång är ju ett gammalt brukssamhälle där ganska få har fått företagandet med modersmjölken. Så det känns fint att vi har en person som kan hjälpa till med rådgivning, kurser och stöttning för blivande företagare. För Finspångs framtid är alla företag viktiga, slutar Eva Elmberg.