I söndags installerades Antje Jackelén, 57, som Svenska kyrkans ärkebiskop. På många håll hördes röster om att det var en historisk dag, eftersom Jackelén är Sveriges första kvinnliga ärkebiskop.
Det var det också - sedan år 1164 har Svenska kyrkan haft 70 ärkebiskopar, alla utom den senaste har varit män. Vi har haft ärkebiskopar som hetat OlavusBasatömer och OlavusLambatunga - men aldrig någon kvinna. Det är annorlunda nu - och ur ett symboliskt perspektiv är det inte betydelselöst: Det talas ofta om ett glastak, som trots att alla formella hinder är borta hindrar kvinnor från att nå den absoluta toppen, och förhoppningsvis kan genombrottet i kyrkan leda till sprickor i det taket också på annat håll.
Men det vore fel att säga att den här dagens betydelse bara är historisk - Antje Jackelén är framförallt en modern ärkebiskop. Hon twittrar flitigt och sade i sin första predikan att: "Bön är ett mäktigt internet som spänner ett globalt nät av bönetrådar." Det lovar gott inför kyrkans försök att nå ut till bredare grupper. 2013 utsågs hon av Skåneettan till Skånes främsta opinionsbildare - och om det är någonting som är utmärkande för den nya ärkebiskopen, så är det hennes starka engagemang i samhällsfrågor som rör hållbar utveckling, mänskliga rättigheter och allas lika värde.
Det är också precis i de frågorna som kyrkan har en viktig roll att spela i svensk politik. När nykonservativa krafter över hela Europa försöker lägga beslag på de kristna traditionerna, ställa kulturer och trosföreställningar mot varandra och med religionen som förevändning försöker begränsa kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar - då är det bra att de toleranta och progressiva krafterna i alla fall i Sverige hittar en allierad i Svenska kyrkan. Att det dessutom handlar om en allierad som är välformulerad och inte ryggar för att använda nya medier och strategier för att nå ut - det är ännu bättre.
I höstens kyrkoval var trenden tydlig - de politiska partierna drar sig tillbaka från kyrkopolitiken, vissa av dem så mycket att de inte ens ville ställa upp. Det är bra, och en naturlig följd av skilsmässan mellan kyrka och stat. Men det betyder inte att kyrkan inte har en roll att spela i svensk politik - det kan tvärtom vara en förutsättning för att kyrkan ska kunna agera friare, och vara en ännu tydligare röst för samhällets svaga och utsatta grupper. Som främsta företrädare och ansikte utåt för en sådan röst är det svårt att tänka sig ett bättre val än det Svenska kyrkan redan har gjort - den nya ärkebiskopen Antje Jackelén.