Tillit till medmänniskor och samhällsinstitutioner är avgörande resurser för samhällsutvecklingen. Sverige hamnar alltid högt när tilliten mäts och rangordnas globalt. Inga hårda fakta finns som talar för att den svenska tillitstrenden har brutits. I somras utkom emellertid boken "Den svala svenska tilliten" där tilliten mäts och diskuteras på lokalsamhällesnivå. Enligt vad som framkommer i boken tycks det vara så att inflyttningen till större städer påverkar tilliten. I avfolkningsbygder som till exempel Storuman är tilliten superstark. I växande, moderna och dynamiska städer som Malmö är tilliten däremot svagare.
Historikern Lars Trägårdh är av bokens författare. Häromdagen deltog Trägårdh i P1-programmet "Filosofiska rummet" där tillitens politiska dimensioner diskuterades.
Jag lyssnade med stort intresse.
Utöver Lars Trägårdh medverkade journalisten Dilsa Demirbag Sten och nationalekonomen Andreas Bergh i det spännande samtalet. Resonemangen var stundtals utmanande men samtidigt behagligt avspända även när sådant som ekonomisk ojämlikhet och "invandrarrelaterad mångfald" kom upp på bordet.
Enligt Lars Trägårdh har sega sociala strukturer historiskt skapat en bred men sval tillit i Sverige. Vi litar på folk som vi inte känner så länge som alla stannar i någorlunda närhet av sin läst och under förutsättning att vi ser ut och tänker ungefär på samma sätt.
I allt större delar av Sverige gäller dessa båda förutsättningar inte längre. Som den historiker han är underströk Lars Trägårdh flera gånger insikten om att "känslan av att tillhöra ett samhälle och en nation inte uppstår av sig själv."
Tidigare sammanhållande och nationalkänsloskapande institutioner som folkskolan och värnplikten har gått ur tiden, sa Trägårdh. Han pläderade för införandet av nya former av allmänna "samhällstjänster" för att kompensera för det som gått förlorat.
Det där tål att diskuteras. Som Andreas Bergh påpekade i radioprogrammet så finns det anledning att se upp med syndabockstänkandet. Vi har alla våra önskeförklaringar till varför saker och ting är som de är. Slentrianmässiga anklagelser mot invandringen, dåliga mattekunskaper, det fria skolvalet, jämställdheten eller EU tillhör samhällsdebattens stapelvaror.
Att söka lösningar bakåt i tiden är heller inte alltid så fruktsamt. Om det nu ens behövs en lösning?
På nationell nivå år tilliten i Sverige minst lika hög som tidigare. Det kan vara så att det vi ser i de växande städerna främst är tecken på att tilliten ändrar karaktär. Staden kännetecknas av många och korta tillitsrelationer där glesbygden mer präglas av få och långa relationer. Det positiva med många och korta relationer är att de underlättar social rörlighet. Vilket riskerar att bli en bristvara i dagens Sverige. Att människor känner sig inlåsta i sina utanförskap av olika slag utgör sannolikt det mest allvarliga hotet mot tilliten i det nya Sverige som nu växer fram. Att få fart på klassresandet är nog den bästa tillitstjänst som samhället kan få.