Socialdemokraterna har uppdragit åt en forskningskommission under ledning av professor Mårten Palme att skriva en rapport om vilka åtgärder och avvägningar som krävs för att S ska kunna nå det utlovade målet om EU:s lägsta arbetslöshet.
I går presenterades rapporten på DN Debatt.
Med ett halvår kvar till valet ska man inte förvänta sig något radikalt utmanande i rapporter av det här slaget. Men är det inte lite väl försiktigt och sömnigt när en oberoende forskargrupp publicerar en DN-artikel som vem som helst i partiledningen närmast kunde ha skrivit i sömnen?
I själva huvudrapporten som publiceras på socialdemokraterna.se finns det dock ett och annat som skaver eller som i vart fall sticker ut något i jämförelse med den S-politik som vanligtvis torgförs av partisterna. Tendensen i det mesta som skaver är dock till stor av det slaget att Ali Esbati (V) har en poäng när han i ett pressmeddelande konstaterar att "rapporten innehåller många förslag som Vänsterpartiet länge framfört."
Forskarna vill likt partiet att ersättningstaken i a-kassan höjs. De går emellertid ett steg längre och förordar att ersättningen från a-kassan ska följa löneutvecklingen. Att bygga in indexerade ökningar av a-kassan är riskabelt för samhällsekonomin och arbetslusten. Skulle S dessutom följa forskargruppens förslag och göra det enklare att kvalificera sig för a-kassa så blir det än besvärligare.
I huvudrapporten hänvisas till att "gängse teori säger att högre ersättning och längre ersättningstider leder till längre arbetslöshetsperioder bland dem som direkt berörs av förändringarna." Detta kan emellertid balanseras genom strikta krav och kontroller, skriver forskarna.
Det hade varit spännande om Palme och hans medforskare mer hade utgått från sin grundläggande analys av arbetslöshetens design. Huvuddelen av de arbetslösa utgörs av ungdomar utan gymnasieutbildning, heltidsstuderande som söker extrajobb och av utrikesfödda personer. Dessa är inte betjänta av högt ersatta och långa a-kassaperioder. De behöver utbildningar, aktiv arbetsmarknadspolitik och jobbträning.
En högre a-kassa är däremot positiv för personer som plötsligt blir av med sitt jobb och som kan behöva mellanlanda i en trygg försäkring medan de skaffar sig ett nytt arbete. Dessa arbetslösa behöver inga utsträckta ersättningsperioder. Ett halvårs hög ersättning skulle säkert räcka. Därmed skulle de också klara sig utan en massa "krav och kontroller".
Forskarna är dessutom starkt negativa till tillfälliga anställningar. Det fasta heltidsjobbet utnämns till norm och föreslås premieras med sänkta arbetsgivaravgifter. Visst kan tillfälliga anställningar vara ekonomiskt och socialt osäkra för dem som fastnar i tillfällighetsbranschen. Men jag skulle vilja ha mer faktiska bevis innan jag tar till mig rapportens åsikt att "tillfälliga anställningar innebär hög risk för arbetslöshet".
I min värld är det bästa sättet att få ett jobb att ha ett jobb. Tillfälligt eller inte.