Moderaterna hade en bra stämma i Norrköping i helgen. Partiet befäste och förstärkte sin position som ett mittenparti. Av högern som vi minns den från förr finns egentligen bara "hårda-tag-mot-brottslingar" kvar på tapeten. Beslutet om att utreda en eventuell kriminalisering av tiggeri sticker ut i en övrigt pragmatisk och resonerande stämmomiljö.
Vid lunchtid i går avslutningstalade partiledaren och statsministern Fredrik Reinfeldt. Likt sin företrädare i Rosenbad avrundade Reinfeldt flera av sina sentenser i talet med konstaterandet att "det är så det hänger ihop". Jag vet inte om ordlånet är medvetet eller inte. Kanske är det bara så att ett antal år på den tuffa statsministerposten tenderar att prägla innehavarnas personligheter på ett sådant sätt att konkluderingar av typen "det är så det hänger ihop" faller ut ur munnen av sig självt? Nog talat om detta liksom; jag har ju sagt hur det hänger ihop.
Är det på det viset så kan det vara ett allvarligt problem. Som det indiska ordspråket lär oss så är "rutinen tigrinnan som väntar i natten". När vi tycker oss ha varit med om det mesta så pass många gånger att vi börjar tro att vi kan mer än de flesta och därför vet hur saker och ting hänger ihop; det är just då vi börjar tappa greppet.
Människor och allt annat levande är till sin natur programmerade framtidsoptimister. Siktet är hela tiden inställt framåt mot nästa släktled. Den politiker finns inte som inte med darr på rösten har ställt frågan om "vilken värld vill vi lämna till våra barnbarn?". Eftersom framtiden så att säga ännu inte har hänt så vet vi inte så mycket om den och/eller om hur det ena hänger ihop med det tredje några år framåt i tiden.
Moderatstämmans problem är att den i mina ögon var väl baktung. Kraften i Fredrik Reinfeldts öppningstal i torsdags och Anders Borgs ekonomital i fredags riktades tydligt bakåt. Borg ägnade sig åt att förklara hur de uppnådda framstegen från 2006 och framåt hänger ihop med Moderaternas politik. Reinfeldt ägnade sig åt ungefär samma övning även om han för sin del drog ut hänger-ihop-linjerna så långt bak som till 1600-talet.
Övertygande och skickligt och elegant på många sätt; visst var det så. Men också som sagt; en aning baktungt. Det som en gång kickstartade nya moderaterna och Alliansen var det öppna erkännandet om att "förut har vi tänkt fel. Men nu tänker vi nytt". När Reinfeldt som relativt nyvald partiledare ställde sig i talarstolen på en stämma i Örebro och sa att "varje krona i sänkt skatt är en krona mindre i äldreomsorgen" så drog hela Politiksverige efter andan. Vad f-n är detta?
Eller när han på en annan stämma i Örebro som relativt nyvald statsminister såg ut över idel välbekanta stämmoombud och sa något i stil med att "i valet fick vi 1 miljon nya väljare. De nya är fler än de gamla. Vem av er representerar de nya?" En fallande knappnål hade dånat som en atombomb i tystnaden efter Reinfeldts fråga.
Baktunga spelare kan få det tufft i framtidskonkurrensen. Så hänger det ihop.