Gymnasieskolan ska bli obligatorisk från och med 2018. Det vallöftet lämnade socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven i går. Partiet har varit inne och nosat på reformer i den riktningen några gånger sedan Löfven tillträdde. Nu sätts den välbekanta foten ned i marken med datum och allt.
Nästan alla grundskoleelever går vidare till gymnasiet i dag. Ungefär 70 procent lämnar gymnasiet med användbara betyg. Ska det vara någon mening med ett obligatoriskt gymnasium så krävs således sådana förbättringar av utbildningen som innebär att betydligt fler än i dag lyckas avsluta sina studier med betyg och kunskaper som är något att ha.
Socialdemokraterna hänger upp sin gymnasiereform på arbetsmarknadens ökande krav på utbildning. De dystra siffrorna om ungdomsarbetslösheten är goda argument för Löfvens reform. En av de saker som förenar arbetslösa ungdomar mest av allt är nämligen just frånvaron av gymnasiebetyg. Att lägga pengar och engagemang på att minska rekryteringen till det gymnasielösa arbetslöshetskollektivet är rätt tänkt.
Förmodligen är det också samhällsekonomiskt effektivt att försöka dra större delar av varje årskull genom gymnasieskolan på en gång. Ledtiderna ut till arbete och försörjning borde bli kortare om färre 25-åringar - efter några års arbetslöshet - behöver studera ämnen som de borde ha klarat av redan i 18-årsåldern.
I dessa tider av valfrihet och möjligheter känns det också genuint socialdemokratiskt med ett reformlöfte om ett obligatorium. Gymnasiet blir lite av den nya värnplikten. För försvaret av Sverige som välstånds- och välfärdsnation ska landets unga män och kvinnor skaffa sig bästa möjliga kunskaper på ett effektivt sätt.
Det är en påtaglig skillnad mellan de många som redan i dag fullföljer gymnasiet och de många fler som kommer att ta sig genom studierna med ett obligatoriskt upplägg. Skillnaden består av samhällets begåvningsreserv. Många talanger slumrar sig igenom starten av livet. De behöver väckas, upptäckas och upptäcka sig själva om inte en halvfattig halvdvala ska bestå för evigt.
Utbildningsminister Jan Björklund (FP) har vid tidigare tillfällen kritiserat S-förslaget om obligatorisk gymnasieskola. Björklund har påtalat att man "inte kan lagstifta fram studiemotivation". Så är det förstås. Tvångets enda berättigande i det här fallet är att det rätt använt kan få fler att hitta sin motivation och sin fria vilja.
Långtifrån alla som hoppar av gymnasiet går en olycklig framtid tillmötes. Vi ska aldrig glömma att vi inte är trädda på ett och samma snöre. För de motiverade går det att hitta kunskaper och bra liv på många olika sätt. Löfvens reform har dock udden riktad mot bulken av omotiverade; de som hoppar av eftersom det går att hoppa av. Bara genom att stänga den bakdörren är mycket vunnet.