Demoskop har på uppdrag av Friskolornas Riksförbund undersökt hur skolbarnsföräldrar värderar möjligheten att välja skola. (Hela undersökningen kan läsas här) 73 procent av föräldrarna som har barn under 15 år tycker det är bra "att föräldrarna har rätt att välja skola för sina barn".
SVT kontrade i går med en egen opinionsundersökning där det framkommer att 49 procent av svenskarna tror att skolvalet leder till ökad segregation medan 31 procent tror att skolvalet inte skapar mer segregation.
För sisådär tjugo år sedan var jag ordförande för Friskolornas riksförbund. Friskolorna var nya och kontroversiella. Möjligheten för föräldrar och ungdomar att själva välja vilken skola de ville gå i var om möjligt ännu mer kontroversiell och politiskt omskakande.
I det gamla systemet styrde bostadsadressen skolvalet. Bodde du på Storgatan 6 så fick du en kallelse till den skola i vars upptagningsområde Storgatan 6 ingick. Mer var det inte med det.
Kommunen/staten var det styrande subjektet som garanterade bra och likvärdig utbildning oavsett i vilken skola elevobjekten placerades. Modellen var naturligtvis väldigt segregerande. Så fort ett samhälle eller en stad var stor nog för att härbärgera minst två skolbyggnader så tenderade villaområdenas barn att hamna i den ena skolan medan hyreshusbarnen hamnade i den andra.
Några decennier tillbaka i tiden var segregation emellertid inget stort tema i samhällsdebatten. Att avstånden mellan samhällsklasser förstärktes av att alla gick i skolan närmast bostaden var inget hett diskussionsämne; snarare ett uttryck för en naturlig samhällsordning. Varningar och oro för segregation seglade upp på dagordningen först när den gamla segregerande ordningen var i färd med att överflyglas av det fria skolvalets segregationsrisker.
För så är det naturligtvis. Enskilda människor som får chansen att välja skola kan göra val som innebär att till exempel elever från mer studiemotiverande och kunskapspushande hem samlas i samma skollokal. Medan andra elever genom passiva ickeval löper risken att studera på den närmaste skolan där kunskapsivern kanske inte dominerar miljön som den borde.
Detta ska då ställas mot den institutionaliserade segregationen som antagning enligt upptagningsområden stod och fortfarande står för.
Det var precis i skärningspunkten mellan ny och gammal segregation som jag gjorde mina år som ordförande för Friskolorna i Sverige. Eftersom jag samtidigt var riksdagsledamot för S så kan ni skriva upp att jag har vänt och vridit på de här frågorna på alla sätt och överallt.
Den nya segregationen kan inte försvaras med att den knappa femtedel som gör aktiva skolval näppeligen kan åstadkomma problem i samma magnitud som vad den gamla och hundraprocentiga geografisegregationen gjorde. Å andra sidan är det knappast en begåvad lösning att förbjuda den individdrivna segregationen till förmån för en återgång till den gamla kommundrivna åtskillnadspolitiken.
Här behövs några nya tankar.