Under rubriken "Rätt att vara upprörd" postade folkpartiets oppositionsråd i Norrköping Mathias Sundin i går ett inlägg om gymnasieskolan: "Häromdagen såg vi att endast fyra kommuner i Sverige satsade mindre pengar på gymnasieskolan än Norrköping." (nt.se)
I Folkbladet 23/10 uttalade sig kommunombudet för Lärarnas Riksförbund Miia Austa om situationen i Norrköpings gymnasieskola. "Där offrar man nu en generation ungdomar, så illa är det", sa Austa.
Njaaa, säger jag. Riktigt så illa är det nog inte. Det är kanske en överdrift att påstå att det går väldigt bra för Norrköpings gymnasieskolor. Men däremot kan jag utan att korsa fingrarna hävda att gymnasieskolan i Norrköping är kostnadseffektiv och mer än halvbra. Det kunde ha varit värre. Skolan kunde ha varit dyr och dålig.
Mathias Sundin bygger sin kritik på valda delar av de "Öppna jämförelser" som förbundet för Sveriges kommuner och landsting (SKL) årligen presenterar. Det är relativt en mängd andra undersökningar som finns på marknaden mycket matnyttiga och avvägda jämförelser som SKL presenterar.
SKL använder sig av "standardvärden" för vad städer av till exempel Norrköpings och Linköpings struktur och karaktär "borde" satsa per elev i gymnasieskolan.
2013 ligger Norrköping 12 procent och Linköping knappt 3 procent under standardvärdet. Norrköpings 87 000 kronor per gymnasieelev och år placerar staden på plats 6 i SKL: s ranking. Norrköping har befunnit sig ungefär där (mellan plats 16 och 6) sedan 2009. Linköping hamnar på plats 66 i rankingen med sina 91 000 kronor per elev och år. För Linköping innebär detta en klättring i tabellen sedan 2009 då staden låg på plats 120.
Mathias Sundin stirrar sig blind på krontalet per elev och år. Blindheten är politiskt betingad. Mer pengar till skolan är FP: s huvudparoll i den annalkande valrörelsen. Men pengarna hänger inte och dinglar i ett vakuum. De insatta resurserna behöver kopplas till resultaten för att bli intressanta. För inte heller gymnasieskolan hänger och dinglar i ett vakuum. Det finns till exempel en uttalad ambition att så många som möjligt av eleverna på gymnasieskolans studieförberedande program ska gå vidare till studier på universitet och högskolor.
I både Norrköping och Linköping är det 68,7 procent av eleverna på studieförberedande gymnasieprogram som går vidare till högre studier. Är det alldeles självklart så att det är dåligt av Norrköpings gymnasieskolor att åstadkomma detta till en lägre kostnad än vad Linköping och många andra kommuner mäktar med?
Norrköping har inga stolta utbildningstraditioner att skryta med. För inte alls längesedan var det mest vanliga att ungdomar gick rakt ut i jobb efter gymnasieskolan. Nu förändras samhället och jobben. Norrköping behöver springa i kapp. Och det går åt rätt håll. Säkerligen behövs det mer pengar i delar av utbildningsväsendet för att varje elev i Norrköping ska få goda chanser till bra utbildning.
Men det kan inte vara förbjudet att påminna om att Norrköpings gymnasielärare och rektorer faktiskt gör ett mycket gott jobb redan i dag.