Igår föreslog Annie Lööf (C) att den redan hårt kritiserade reformen med sänkt arbetsgivaravgift för ungdomar ska utökas ytterligare. Det ska vara billigt att anställa ungdomar, menar Centerledaren, och på sätt och vis är det lätt att förstå vad hon menar: Ungdomsarbetslösheten är ett samhällsproblem, och efter åtta år med alliansen har den stigit till historiskt höga nivåer. De senaste mätningarna ligger över tjugo procent, men exakt hur många unga som är utan arbete är det ingen som vet; för det är statistiken ett alltför trubbigt verktyg.
Det man däremot vet, det är att de sänkta arbetsgivaravgifter för unga som regeringen genomfört hittills har varit utan effekt. Den skarpaste kritiken kommer från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) som konstaterade att varje jobb som skapats kostat upp till en och en halv miljon i uteblivna skatteintäkter. Det är reformer som kostar, utan att ens smaka särskilt gott.
Och även om det är svårt att veta exakt hur hög ungdomsarbetslösheten är, så är dess konsekvenser tydliga. För samhällets del handlar det om mängder förlorade arbetstimmar och skatteintäkter - för de individer som drabbas om förlorade inkomster, svårigheter att skaffa en egen bostad och att bilda familj. En tidig arbetslöshet får också konsekvenser som varar livet ut - flera studier har visat att de som drabbas av tidig arbetslöshet får sämre löneutveckling och löper högre risk att bli arbetslös på nytt än sina jämnåriga, även längre fram i livet. På engelska kallas det för "scarringeffects", ärreffekter; på samma sätt som ett sår kan läka och lämna ett ärr efter sig, lämnar ungas arbetslöshet ärr som kan vara livet ut.
Exakt vad det beror på har inte gått att belägga - men det är inte svårt att ha egna tankar om det. Nobelpristagaren Thomas Mann beskriver i romanen Bergtagen hur en hel generation unga människor, som lagts in på sanatorium för lindriga lungåkommor, på kort tid förlorar kontakten med sina vanliga liv, och blir oförmögna att återvända dit till och med sedan de blivit friska. Och fast romanen fyller nittio i år är det en illustration så god som någon av de arbetslösa ungas problem - för den som väl hamnat utanför blir vägen tillbaka snabbt väldigt lång.
Därför är det socialdemokratiska förslaget om en nittiodagarsgaranti för unga god politik - ingen ung ska behöva riskera att hamna i ett livslångt underläge. Därför är det också hög tid att rösta bort en regering som gång på gång försöker lösa problemet med samma reform, fast den inte fungerade första gången ens.