Vid en första anblick kan resultatet av den utredning av kommunernas flyktingmottagande som Lars Stjernkvist (S) och Gunnar Hedberg (M) presenterade igår framstå som dubbelt: Å ena sidan menar de att kommunerna har blivit bättre än någonsin på att ta emot flyktingar, å andra sidan föreslår de att det nu är dags att införa en tvingande lagstiftning för att underlätta mottagandet.
Bakgrunden är att det den senaste tiden har uppstått en propp i systemet - det finns i nuläget 10.000 personer med uppehållstillstånd som är fast i Migrationsverkets anläggningsboenden, helt enkelt eftersom ingen kommun ännu har kunnat bereda plats för dem. Det här får svåra konsekvenser både för migrationsverket - som behöver platserna på sina anläggningsboenden till nya asylsökande - och för dem som har beviljats uppehållstillstånd, men fastnar på ett boende och inte kan börja sina nya liv i tid.
Lars Stjernkvist och Gunnar Hedberg beskriver det som att svenska kommuner och kommunpolitiker generellt har en konstruktiv och positiv attityd till flyktingmottagandet, och att den positiva attityden glädjande nog har förstärkts under de senaste åren. Problemen som finns handlar snarare om praktiska omständigheter, som bostadsbrist och den oväntat stora mängden flyktingar under det senaste åren, än ovilja. I många kommuner är befolkningstillskottet mer än välkommet - där är frågan snarare hur man ska lyckas göra kommunen attraktiv nog för att få de nya invånarna att stanna kvar.
Men om helhetsbilden alltså är positiv, så är skillnaderna mellan olika kommuner fortfarande stora. Det finns politiker som sätter sig på tvären, och vägrar ta sin del av ansvaret för den migrationspolitik som de i sista hand också är ansvariga för. Det är i ljuset av detta man måste se utredningens förslag om tvingande lagstiftning - det handlar om att göra mottagandet smidigare, och om att utjämna skillnader mellan olika delar av landet. Hade det inte varit så att majoriteten redan gjorde sitt, så hade det inte heller varit möjligt att föreslå eller genomföra en sådan lagstiftning.
Om ett sådant genomförande verkligen kommer till stånd återstår att se - men det som redan nu är glädjande är att tillsättningen av Stjernkvists och Hedbergs utredning visat sig vara ett så lyckat drag. Vissa politiska frågor är och måste vara blockskiljande, medan andra mår bäst av blocköverskridande överenskommelser. Migrationspolitiken är en av de senare, och därför är det också glädjande att se en bred enighet just där.