Aftonbladet/SIFO undersöker regelbundet och sedan lång tid tillbaka väljarnas förtroende för partiernas ledare. Det personliga förtroendet för partiledarna lever delvis sin eget liv. Samtliga partiledare har betydligt högre förtroendesiffror än vad partierna opinionssiffror indikerar.
Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund har till exempel ett personligt förtroende som är nästan sju gånger högre än KD: s opinionssiffror.
Men det finns givetvis samband mellan förtroendesiffrorna och partiernas positioner i opinionen. Samtliga ledare för oppositionspartierna (utom SD: s Jimmie Åkesson) ökar i förtroende. Samtliga ledare för regeringspartierna (utom Centerns Annie Lööf) får sämre siffror än vid förra mätningen.
Det är en utveckling som i stort speglar det sammanvägda opinionsläget som Svensk Väljaropinion gör för Ekot. Där har oppositionen - SD oräknat - en knapp men ändock egen majoritet.
Statsminister Fredrik Reinfeldt toppar fortfarande förtroendeligan. Reinfeldts resultat ger emellertid Aftonbladet anledning att sätta rubriken "Ett megaras för statsministern" över Lena Mellins kommenterande artikel.
Reinfeldt tappar sju procentenheter medan utmanaren Stefan Löfven vinner nio. Det är nu nästan dött lopp mellan Fredrik Reinfeldt (56 procent) och Stefan Löfven (55 procent). Partierna står och stampar på 25 respektive 33 procent. Reinfeldts fall nedåt och Löfvens klättring uppåt reflekterar sannolikt den senaste tidens förändringar i partiernas stöd. Moderaterna har tappat var sjätte väljare sedan valet 2010. Socialdemokraterna har ökat markant sedan de januaridagar 2012 då Stefan Löfven trädde in på scenen efter katastrofen Håkan Juholt.
Det vikande förtroendestödet för Fredrik Reinfeldt är därför ett tämligen allvarligt problem för Alliansen. Att vinna val trots en mindre populär statsminister är inte omöjligt. Socialdemokraterna lyckades till exempel vinna 1998 med den vid den tiden mycket förtroendesvaga Göran Persson vid rodret.
Det vore därför mycket förhastat att ta Reinfeldts dalande förtroendesiffror som något slags bevis för att alliansens chanser att vända opinionsläget är rökta. Dels därför att Reinfeldt fortfarande har störst förtroende av alla partiledare. Dels därför att svenska väljare i allmänhet skiljer mellan person och parti/regeringsalternativ när de går och röstar.
Men som sagt. Att det stora regeringspartiet tappat väljare i stort antal samtidigt som partiledaren och statsministern tappar personligt förtroende kan vara uttryck för två negativa processer som förstärker varandra.
På den andra sidan är Stefan Löfvens stigande förtroenderanking ett starkt argument för att den innersta partiledningen satsade på rätt häst när en ny partiledare togs fram under en kaotisk januarivecka förra året.
Stefan Löfven utstrålar kompetens och handfast skicklighet. Vilket är ledaregenskaper som väljarna uppskattar. Håller Löfven fast vid sin personlighet under valrörelsens härdsmälta så kan det bära långt.