I går steg Stefan Löfven fram som en statsminister. På DN Debatt förklarade han tillsammans med sin partisekreterare Carin Jämtin att "Sveriges utmaningar kräver politiska företrädare som är beredda att lägga dagsaktuella gräl åt sidan och arbeta tillsammans för det som är viktigt på längre sikt."
De gjorde klart att S går fram som ett eget alternativ i valet. När väljarna väl sagt sitt på valdagen "ska förhandlingar, samarbeten och överenskommelser följa för att göra folkets röst hörd på bästa sätt".
Socialdemokraterna vill ha fler människor i arbete, mer kunskap i skolan och en säkrad välfärd. För att uppnå detta "är vi beredda att samarbeta över blockgränsen", skrev Löfven och Jämtin på DN Debatt.
För snart ett decennium sedan bildade de borgerliga partierna en Allians. Det var ett genidrag. Om inget totalt oväntat inträffar fram till valet om tio månader så skapade Alliansen förutsättningar för minst 8 års obrutet regerande. Vilket ur ett borgerligt partiperspektiv är en hisnande lång tid. Bedriften blir inte mindre om vi betänker att två av de fyra regeringspartierna är så pass små att de från och till (mest till de senaste åren) vinglar på spärren för att bli invalda till riksdagen.
Alliansen knockade också Socialdemokraterna. Det forna helt dominerande regeringspartiet var under en period så pass under isen att erfarna och kyliga politiska journalister på allvar resonerade om det var början på slutet för S som de beskådade. Bildandet av Alliansen placerade S i Reinfeldts grepp.
Partiet blockerades från sin mest vitala och centrumbildande ståndpunkt i politiken. Socialdemokraternas mer än halvsekel gamla mantra om att "vi är beredda att samarbeta med (nästan) alla partier" krymptes radikalt genom Alliansen. Kvar som möjliga samarbetspartners fanns plötsligt bara ett ännu ofullständigt reformerat kommunistparti, miljöpartiets gröna nykomlingar och främlingsfientliga sverigedemokrater. Kort sagt; inte mycket att hänga i julgranen för ett S-parti med regeringsambitioner.
Under sina regeringsår har Alliansen etablerat en genomtänkt mittenhögerpolitik som Sverige inte sett tidigare. Inkomstskatterna har sänkts och socialförsäkringarna har stramats upp. Sveriges politiska verklighet har förändrats. Inget snack om den saken.
Alliansen skapade frihet för de borgerliga partierna som dittills mest gnytt och klagat i opposition. Nu talar dock mycket för att Alliansen istället har blivit en bur. De borgerliga partierna sitter där de sitter. När Stefan Löfven ger besked om hur S tänker agera fram till valdagen och efter valdagen så har de borgerliga inte så många fler alternativ än att säga "vi håller ihop". Det kan för allt i världen vara ett bra svar även i nästa val. Poängen här är att de inte har något realistiskt alternativ. Vilket aldrig är bra i politiken.
Stefan Löfven räknar däremot upp flera alternativ. Hur det blir i verkliga livet med dessa alternativ återstår att se. Det viktiga nu är Löfvens öppenhet. Han håller på att glida ur Reinfeldts grepp.