Under årets Almedalsvecka ställde sig Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor framför en gigantisk projektion av en svensk flagga, och började sitt tal: "Sverige, Sverige, älskade land. Jag älskar dig, inte bara för att dina jordgubbar är de godaste..."
Den gråtmilda tonen påminde mer om Sommar i P1 än om ett politiskt tal, och den svulstiga retoriken om en nationalism som i alla fall jag inte förknippar med det traditionella, ganska svala förhållandet till den egna nationaliteten i svensk politik.
Det finns flera anledningar till att en sådan scen kan skicka kalla kårar nedför ryggraden på den som tvingas att betrakta den, men det kanske allra största är att det hela var så pinsamt.
Trots – eller just tack vare det – var det ett effektivt politiskt tal. Genom att tala storvulet om svenska värderingar drog Busch Thor till sig tillräckligt mycket uppmärksamhet och kritik för att hålla debatten levande hela sommaren; nästan alla tycker att hon har fel, men uppmärksamheten riktas mot en fråga som hon har valt.
Det hela är olyckligt från början till slut – ett så litet parti som kristdemokraterna borde inte tillmätas en sådan vikt att de får sätta den politiska agendan, och diskussionen om just svenska värderingar flyttar fokus till helt fel saker.
Sanningen är ju att det finns kristdemokratiska värderingar, lika väl som det finns socialdemokratiska och miljöpartistiska. Vi värderar olika saker, och vill se olika samhällen i framtiden – men genom att tala om värderingar som svenska eller inte, suddar Busch Thor ut de skiljelinjer som politiken faktiskt lever av.
Den politiska striden har aldrig handlat om vad som är svenskt eller inte. Att låtsas som om det är det som står på spel är bara att blanda bort korten, och precis lika korkat som att tro att ett parti kan ta patent på det som är typiskt svenskt.
Det svenska är per definition det vi har gemensamt. Det vi måste tala om är det som skiljer oss åt. För min del får Busch Thors värderingar och jordgubbar gärna vara svenska, polska eller tyska – de är inte mina i alla fall.