Ideologier är i sin renaste form bilder av verkligheten. I ideologiska partier är bilden av det som sker viktigare än verkligheternas oftast sammansatta händelser.
Sverigedemokraterna är ett ideologiskt parti med sina rötter i idétraditioner som är besläktade med rasism. När ett parti växer, kommer in i beslutande församlingar och när partiets väljarbas växer så tunnas ideologitroheten ut. Oomkullrunkeliga ideologiska uppfattningar är inte förenliga med det politiska hantverket. Partiledaren Jimmie Åkesson har förstått vad som gäller.
När SD kom in i riksdagen förstärktes kretsen av ideologiska partier. På riksmötet deltar sedan mycket länge Vänsterpartiet som är ett uttalat ideologiskt parti med sina rötter i kommunismens idétraditioner. Partiet har från och till under årens lopp försökt frigöra sig från de ideologiska banden. Epoken Gudrun Schyman är nog det tydligaste exemplet på en period då V var på väg att etablera som ett hyfsat stort och folkligt vänsterparti.
I dag är Schyman glömd. Partikarriären gynnas åter mer av tvärsäkra ideologiska uttalanden än av realpolitiska bedömningar. Häromdagen konstaterade till exempel Östgötska partistyrelseledamoten Linda Snecker - en av V: s möjliga framtidsstjärnor – i ett blogginlägg på nt.se att ”bemanningsföretag ska förbjudas”. Logiken är svår att följa för en utomstående. Men vad jag förstår är den ideologiska tankekedjan att företag är dåliga eftersom de går med vinst och att de därför bör förbjudas. Och detta alldeles oavsett hur många tusen bra jobb som dessa företag skapar för människor i Norrköping och överallt annars.
KD har sina rötter i den kristna religionen/ideologin. Det krävdes en Alf Svensson med saxofon och allmänfolklig moral för att göra KD valbart för en större och i religiösa frågor ointresserad publik. Efter epoken Alf vässade de mer renläriga ideologerna knivarna och drev på för förbudspolitik mot bland annat aborter och samkönade äktenskap. För dagen har partiledaren Göran Hägglund koll. Men partiet famlar efter en vettig politisk position.
Även Miljöpartiet bör räknas till de aktiva ideologiska partiernas krets. I partiet finns en underström av ödestro, antimodernism och katastroflarm som alltid riskerar att stöta bort icke troende.
Centerpartiets utflykt till de nyliberala tassemarkerna bör däremot betraktas som ett olycksfall i arbetet. Centern är på gott och ont ett renodlat intresseparti som är mer hemma i frågor om handelsgödsel och skatt på jordbruksfastigheter än i ideologiska hårklyverier om statens grader av fördärvlighet.
Sverige är en resonerande och verklighetsnära demokrati. Socialdemokraterna la för länge sedan ideologifradgan på hyllan. S är ett intresseparti för löntagare och fördelningspolitik. Moderaterna har också på senare tid lämnat ideologisk tvärsäkerhet till förmån för pragmatism.
Tillväxten av ideologiska partier utgör en risk för den svenska framgångsrika samförståndsmodellen. Politik är som bäst när den utgår från verkligheten. Och som sämst när bilder av verkligheten tillåts styra.