I helgen berättade Jan Owe-Larsson på sin Facebooksida att han gärna vill bli första namn på Moderaternas lista till Norrköpings kommunval 2014. Det betyder att han utmanar Fredrik Bergqvist om uppdraget som kandidat till posten som kommunstyrelsens ordförande.
Den platsen innehas som bekant just nu av Lars Stjernkvist (S). Och före Stjernkvist fanns en lång radda av S-märkta kommunstyrelseordföringar. Med undantag för perioden 1991-94 då de borgerliga styrde i staden har Socialdemokraterna alltsedan den allmänna rösträttens införande haft ett starkt grepp om politiken i Norrköping.
Greppet är inte lika starkt som förr. Konkurrensen om väljarna har hårdnat. Sedan en tid tillbaka får Socialdemokraterna dela makten med Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att nå majoritet i kommunens beslutande församling. För dagen sitter S, V och MP i orubbat bo oavsett vad de fyra borgerliga partierna och fullmäktiges 4 sverigedemokrater hittar på.
Oppositionens nuvarande ledare Fredrik Bergqvist har en samarbetsinriktad profil. Vilket Lars Stjernkvist förstår att uppskatta. Det är guld värt för honom att då och då kunna ingå i breda uppgörelser med Moderaterna i centrala frågor. Budskapet till Stjernkvists två små regeringspartners är tydligt: Konstra inte för mycket; glöm inte att jag har alternativ.
För Fredrik Bergqvist är samarbetet också viktigt. Det ger honom en chans att uppträda som en regeringsduglig politiker med Norrköpings bästa för ögonen.
Inom Moderaterna och hos övriga allianspartier finns självklart en utbredd frustration över att aldrig få komma till på riktigt i Norrköping. Avundsjuka blickar kastas mot Linköping där Moderaterna under de senaste valen har utvecklats till ett stabilt regeringsparti av ungefär samma snitt som vad S är i Norrköping.
På Facebook rider Jan Owe-Larsson på frustrationen. Han skriver att det gått 20 år sedan de borgerliga styrde i Norrköping: ”Nu måste det bli slut på vänsterpolitik”.
I kommentarsfältet på Facebook får Owe-Larsson många hejarop.
”Sätt dig inte i knät på Stjärna (Stjernkvist) du också bara!”, manar en skribent. ”Nej, absolut inte”, svarar Owe-Larsson.
En annan debattör beklagar om han stör ”hyllningstråden till Janne” när han postar kommentaren: ”Man får inte majoritet genom att driva oppositionspolitik.” Det är just den frågan som M i Norrköping nu har att begrunda. På vilket sätt vill de uppträda; som ett regeringsdugligt samarbetsparti á la Bergqvist? Eller som ett tufft oppositionsparti á la Owe-Larsson?
En helt annan fråga är ju förstås om Owe-Larsson har den positionen att han kan kicka Bergqvist ur sadeln? Många jag talar med tvivlar. Av inläggen på Facebook att döma finns dessutom den största fancluben i Linköpingstrakten med distriktsordförande Christian Gustavsson i spetsen. Vilket inte är ett givet plus i Norrköping.
I början av mars nästa år beslutar M: s medlemmar om vem som ska gå ut i valet som kandidat till ordförandeposten i Norrköping.
Stalltipset är en lite tuffare Fredrik Bergqvist.