Under Anders Borgs (m) tid hade Sverige en finansminister som var utbildad på komvux. Man skulle kunna tro att en sådan regering skulle värna om vuxenutbildningen och möjligheten att komplettera både sina kunskaper och sin behörighet efter avslutade gymnasiestudier – så var emellertid inte fallet.
Redan under alliansregeringens första mandatperiod genomfördes i stället en drastisk nedskärning, där antalet platser på Komvux minskade med 40.000.
Ofta talas det om Komvux som en andra chans för individen. En chans att rätta till det du själv har gjort fel, de val du ångrar eller kompensera för de timmar du skolkade under gymnasieåren.
Det finns en logik i det. Nästan ingen är färdig att fatta livsavgörande beslut i gymnasieåldern, och alla har inte samma förutsättningar för att redan då fatta övervägda och medvetna val. Att stänga ute dessa individer från högre utbildningar är ingenting annat än att råna landet och näringslivet på den kompetens de idag skriker efter.
Men individerna och deras val är bara den ena sidan av myntet. Vi har i flera år sett en svensk skola med fallande resultat. Jan Björklunds (l) reformer har härjat fram och tillbaka, utan att åstadkomma någon synbar förbättring, och på den fria skolmarknaden kan den skola du gått första året på lägga ner precis innan du ska börja i andra ring.
Vår första prioritet måste naturligtvis vara att få ordning på rådande missförhållanden i den svenska skolan. Alla måste få en vettig chans, redan från början. Men med tanke på hur det har sett ut de senaste åren är det vi har framför oss en generation för vilken en komvuxutbildning inte bara är en möjlighet för dem som individer – det borde också vara en skyldighet från samhällets sida att erbjuda dem det.
Därför är den nysatsning på Komvux som Gymnasie- och kunskapslyftsministern Aida Hadzialic presenterade i onsdags mer än välkommen. Att ge människor en andra chans till utbildning är inte bara god politik för Sveriges framtid – det är faktiskt vår förbannade plikt.