Så är då valåret 2014 äntligen här. Förväntningar och förhoppningar spirar och frodas hos partierna. Mycket står på spel i riksdagsvalet i september. Jag hoppas för min del att Socialdemokraterna under Stefan Löfven och hans nya partiledning ska få chansen att visa vad de går för i regeringsställning.
Handen på hjärtat så är dock skillnaderna mellan riksdagsvalets giganter S och M inte himmelsskriande. Vi kan på goda grunder anta att Sverige efter valet kommer att ha en kompetent regering som i det stora hela fortsätter på den inslagna väg som tjänat oss väl under decenniernas gång. Ett öppet, marknadsekonomiskt omfördelande och globalt samarbetsinriktat Sverige kommer att bestå.
Mina egna valrörelsenerver elektrifieras därför allra mest av Europavalet som kommer redan i maj. Under ytan av den sedvanliga partikampen döljer sig avgörande motsättningar och konflikter som lockar kampanjhästen i mig.
På DN Debatt (31/12) drog utrikesminister Carl Bildt upp linjerna för den pågående europeiska striden. I år är det hundra år sedan Europa kastades in i krigets fasor. Första världskriget blev startskottet för ett flera decennier långt inferno av krig, förtryck, terror och folkmord. Infernot kom till sin sista vägs ände först för ett kvarts sekel sedan då Muren mellan öst och väst föll.
Då var då och nu är nu. Det ska inte läggas kalkerpapper mellan 1914 och 2014. Men det är uppenbart att det runt om i alla av Europas länder finns partier och grupperingar som arbetar intensivt för att återuppbygga murar och stängsel mellan människor och stater.
Carl Bildt gav i sin artikel en kort och koncis beskrivning av våra motståndare: "Främlingsfientligheten har fått ny näring. Vår solidaritet med människor på flykt från krig och förtryck har satts på nya prov. Men vi har också sett framväxten av en ny aggressiv provinsialism. Inte sällan har den riktat sig direkt mot det europeiska samarbetet. Låt oss vara tydliga: främlings- och Europafientligheten är varandras politiska bröder."
Detta är en strid som måste tas. I stöpsleven ligger civilisationsgrundande värderingar om mänskliga rättigheter, Europas position som en konkurrenskraftig ekonomi i världen och betydande politiska risker för framtiden. Carl Bildt pekar på den brittiska debatten där den "primitiva provinsialismen löper amok. (--) Vi skall inte underskatta risken för att dessa krafter en dag tar överhanden och driver Storbritannien i isolering – och Europa till splittring."
Carl Bildt hoppas att valet till Europaparlamentet blir en tydlig "manifestation mot de främlings- och Europafientliga krafter som nu så tydligt hoppas på framgång."
Det hoppas jag också. Jag kommer också att göra allt vad jag kan för att dra mitt strå till stacken. Det här är en livsviktig och genuin strid. Alla de S-väljare som inte brukar orka hasa sig till vallokalerna i EU-valet bör tänka om i år. Den svenska regeringsfrågan i all ära. Men ett splittrat och alltmer nationalistiskt Europa hotar allt vi tror på och allt vi vill.