Sommarens tre mest populära tv-serier handlar alla om makt och politiska ränkspel: Vi har medeltidsvarianten i HBO:s Game of Thrones, vi har den kyliga fiktionen i House of Cards och vi har till slut även utredningen om den amerikanske presidenten Donald Trump ryska spionkontakter.
Så känns det i alla fall för den som följer det hela utifrån: Just som man tror sig ha sett allt, att ingenting längre kan få en att höja på ögonbrynen, tillkommer någon ny, udda vändning som ingen hade kunnat förutsäga och som ställer allt det du trodde att du visste om politik på huvudet.
Trodde du till exempel att politik och underhållningsvåld inte hade med varandra att göra? Välkommen till 2010-talet – här sitter den amerikanske presidenten i wrestlingens hall of fame, och publicerar själv klipp av sina bravader på den arenan.
Under tisdagen och onsdagen framkom nya, graverande uppgifter om Donald Trumps kontakter med ryska myndigheter i syfte att påverka presidentvalets utgång.
Än så länge har hans familj och medarbetare lyckats nödtorftigt med att isolera honom själv från inblandning i skandalen, men det är vid det här laget av underordnad betydelse. Redan det faktum att presidentens närmaste medarbetare är så djupt involverade i härvan, och misstankarna om att den ryska underrättelsetjänsten kan ha hållhakar på honom, förlamar honom som politiker.
Den situationen skapar ett politiskt landskap som ingen vet hur de ska navigera. Det går inte att veta hur världens mäktigaste land kommer att agera, eller ens vem som styr det.
Därför är de senaste dagarnas utveckling viktig också för Sverige. Att utredningen går framåt och Trumps eget parti äntligen börjar reagera på hans avvikande beteende är en seger inte bara för hans politiska motståndare – det är en seger för normaliteten, och för stabiliteten i hela världen.