Det är tydligen inte bara eleverna i den svenska skolan och Trafikverket som har svårt att räkna - igår lade Sveriges Kommuner och Landsting, tillsammans med ett antal tunga akörer på bredbandsmarknaden, fram en undersökning som visade att den pågående utbyggnaden av fibernät för bredband kan komma att bli dyrare än förväntat.
Regeringens målsättning är att 90 procent av alla svenska hushåll ska ha tillgång till fibernätverk år 2020. Att uppnå den målsättningen blir betydligt dyrare än de 32 miljarder kronor som Post- och telestyrelsen hittills har räknat med. Utbyggnaden, menar branschföreträdare, är inte hotad, men förr eller senare kommer konsumenterna att behöva vara beredda att betala priset. De förväntar sig inte mer offentligt stöd - men frågan är om inte det här är en punkt där samhället borde kliva in och ta ett helhetsansvar.
Vi har sedan länge vant oss av vid att betala räkningarna på vårt lokala postkontor, och mycket av det informationsutbyte som tidigare gick per post görs idag elektroniskt. Allt fler samhällstjänster har flyttat ut på nätet - allt från att anmäla vård av barn till försäkrinskassan och hålla kontakten med handläggaren på arbetsförmedlingen, till att lämna in sin årliga deklaration görs nu utan tvekan snabbas och smidigast över internet.
I takt med att de äldre tjänsterna blivit mindre efterfrågade, har de också blivit mindre tillgängliga. Därför handlar rätten till en snabb och pålitlig internetuppkoppling inte bara om att uppdatera vännerna om vad man har ätit till middag eller se på strömmad film - det handlar om att kunna fungera som samhällsmedborgare på samma villkor som alla andra. I allmänna val röstar vi - än så länge - analogt, men det är fullt möjligt att argumentera för att internetuppkoppling numera är en demokratifråga.
Men även om man inte ser tillgången till internet som en rättighet, så kan man inte tvivla på att det är en enorm resurs. Det finns inget parti i riksdagen som inte säger att de vill att hela Sverige ska leva - men hur ska näringsliv och innovationer kunna växa fram och utvecklas på den svenska landsbygden om till och med den digitala kommunikationerna är långsammare där än i storstadsregionerna?
Sveriges historia är full av stora infrastrukturprojekt. Vissa av dem, som Göta Kanal, lyckades inte fullt ut, medan andra, som järnvägen, är sådant vi har nytta av än idag. Därför måste vi även i fortsättningen våga satsa på den nya tekniken, och på den nya tidens infrastruktur.