Expressen har avslöjat några av de personer som gömda bakom signaturer vräker ur sig vidrigheter på några av de mest kända hatsajterna på nätet. Udden i avslöjandet är riktad mot Sverigedemokraterna. Ett antal halvfigurer i SD har avgått från sina uppdrag efter att de avslöjats.
Expressen utför ett viktigt städarbete. De anonyma hatskribenternas integritet är en andrahandsfråga jämfört med den skada och de kränkningar de orsakar för andra samhällsmedborgare. Rätten att vara anonym innebär inte automatiskt att det är orätt av någon annan att demaskera anonyma skribenter.
Expressens vinkel är som sagt att avslöja anonyma SD-skribenter och att ställa deras agerande mot partiledningens omtalade "noll-tolerans" mot rasism och rättshaverism i stort. Ett klockrent journalistiskt uppdrag.
Sverigedemokraterna är inte ensamma om att utsättas för granskningar av det här slaget. Lagom till valrörelsen 2002 sände redaktionen på SVT: s "Uppdrag Granskning" ett reportage där framförallt moderata valstugearbetare drabbades hårt. De sa en sak om invandrare när de trodde att de var anonyma och helt andra saker när de intervjuades framför kameran.
Mängder utav anständiga människor har anständiga förväntningar på ett parti som Moderaterna. Därför påverkades M: s valresultat 2002 negativt av valstugeavslöjandet. För SD ter sig saken förmodligen något annorlunda. Tidigare mycket uppmärksammade skandaler har i vart fall inte alls varit negativa för partiets opinionsstöd. Snarare tvärtom.
Expressens avslöjande är dock lika lite som Uppdrag Gransknings reportage att betrakta som partipolitiska inlägg. Undersökande journalistik som är något att ha är konsekvensneutral till sin karaktär. Om ett partis opinionssiffror går upp eller ner efter olika avslöjanden är inte primärt intressant för professionella nyhetsredaktioner. Det är glipan mellan det officiella och det inofficiella som får journalistinstinkterna att vibrera.
Det handlar heller inte om att dela inte in möjliga undersökningsobjekt i "onda och goda". Även "snälla" institutioner som Rädda Barnen och Bris fick sina slängar av sleven när Janne Josefsson tog sig för att granska organisationernas påståenden om barnfattigdom.
För att nu inte bara tala om alla de socialdemokrater som fått utstå stenhårda granskningar för sin privata skattepolitik när denna satts i relation till partiets officiella ståndpunkter i skattefrågan.
Diskussionen förtjänar emellertid att vidgas till anonymiteten som företeelse. Som ansvarig utgivare för Folkbladet har jag ett personligt ansvar för allt som uttrycks på de kanaler där Folkbladet utkommer. Jag är bland annat skyldig att veta vilka personerna är som skriver i tidningen. Detta gäller även insändarskribenter som utåt framträder anonymt. Det ansvaret är relativt lätt att hantera.
Som Expressen har visat så är det besvärligare när det kommer till anonyma kommentarer på nätet. Det krävs stora resurser för att tränga bakom falska epostadresser och manipulerade IP-nummer. Här kan rasisterna ofta leka som de vill.