För tusen år eller så sysslade även världens kristna befolkning med långa fasteperioder. En av dem pågick under 40 dagar före jul; ett slags utsträckt adventsfirande skulle man kunna säga. Advent är ett begrepp som betyder förberedelse och väntan inför vad som komma skall.
I går var det första advent. Traditionsenligt hölls en marknad i Finspång med Luciakröning, Årets Finspångare och med försäljning av allt och mer därtill av sådant som man kan tänkas behöva till julen.
Jag var där.
Självspäkandet och fasteritualerna har för länge sedan lämnat vårt adventsfirande. Mycket av det som salufördes på Finspångs marknad gick att äta eller hade med ätandet att göra. Men väntans advent finns kvar. Inte bara i form av förväntningar och besvärjelser inför julhelgens familjesammankomster. I detta nu står vi också på väntans tröskel inför ett mer än vanligt spännande valår.
Åtta partier väntar på väljarnas dom. I går presenterade radions Ekoredaktion november månads sammanvägda väljaropinion. Inte särskilt mycket nytt har hänt. I jämförelse med de stormliknande byar som i går fick tälten på Finspångs marknad att lätta från marken är väljaropinionen mest att likna vid en ytterst mild bris.
I stort sett har inget hänt sedan förra månaden. Moderaterna halkar bakåt och Socialdemokraterna står och stampar. Tre av oppositionspartierna - S, V och MP - har en knapp majoritet. Om gårdagens sammanvägning av opinionen också skulle bli ett valresultat så skulle de tre partierna kunna bilda en regering som inte var beroende av något av de andra fem partierna.
Men frågan är om detta regeringsalternativ finns i sinnevärlden? Som partierna för dagen saluför sig så skulle det sannolikt behövas fasteperioder á la dubbla ramadan för att befria en sådan regeringskoalition från skavande överviktskilon och guppande oppositionsfläsk.
På den andra sidan är det definitivt inte muntrare. De fyra partierna M, FP, C och KD har förvisso visat att de kan regera ihop. Men väljarnas intresse av att låta dem få regera ihop tycks för stunden vara mycket svalt.
Det "åttonde partiet" - som statsminister Fredrik Reinfeldt benämner Sverigedemokraterna - är det enda parti som utan väntan och tvärsäkert kan avföras från alla tänkbara regeringsalternativ. Trots det så är SD i centrum av regeringsdiskussionerna inför nästa val.
I Ekots väljaropinion från Novus landar SD på cirka 9 procent. Därmed utgör de en tillräckligt stor minoritet för att blockera alla hittills kända former av regeringsformationer med majoritet i riksdagen.
Politiken kännetecknas därför av förväntningar om något nytt. Inte förväntningar om något nytt parti; åtta partier är gubevars mer än tillräckligt. Vår väntan handlar istället om initiativ och förslag som kan ge oss regeringsalternativ utöver det vanliga.
Socialdemokraternas Stefan Löfven har varit tydligast hittills. För Löfven är inte gamla blockgränser heliga när en ny regering ska bildas. Det är inte bara på Finspångs julmarknad som det blåser.