LO och Socialdemokraterna har presenterat ”10 ordningsregler för svensk arbetsmarknad”. Politik är politik. Delar av socialdemokratins väljarbas hotas av Sverigedemokraterna. Enligt LO: s egna undersökningar är det inte minst manliga yrkesarbetare inom transport – och byggnadssektorerna som uppger att de skulle kunna tänka sig att rösta på SD.
Ingen kan förvänta sig att S-ledningen bara ska sitta och rulla tummarna medan ett annat parti – som S dessutom inte kan ha någon samarbetsnytta av – försöker göra inbrytningar i väljarkårer som socialdemokratin betraktar som sina. Något behöver göras. ”Ordningsreglerna” är det som görs. Något i dessa regler borde ha lämnats ogjorda.
Det kan antas att det bland annat är konkurrensen från utländska företag och löntagare i Sverige som retar och irriterar ute på delar av arbetsmarknaden som tidigare har varit en sorts nationella monopol.
I den mån som denna konkurrens utgörs av rufflare och banditer så är ordningsreglerna glasklara och välkomna i stora delar. Den inre marknaden i Europa är inte till för att skapa fri rörlighet för kriminella verksamheter. Det finns hur många goda skäl som helst för EU och för varje enskilt medlemsland att försöka skydda sig mot banditer och slavdrivare på arbetsmarknaden.
Men hur stort är problemet med slemma utländska företag och svenska arbetskraftsinvandringsprofitörer egentligen?
Av den medialiserade verklighetsbilden av arbetskraftsinvandring/utländska företag som har utstationerad personal i Sverige att döma så är det ett nattsvart elände.
Ett näringslivet närstående opinionsinstitut har undersökt mediebilden 2012. Av de 85 inslag i riksmedia där arbetskraftsinvandring/utländska företag förekom så var samtliga negativa. Som nyhetsmänniska vet jag dock att nyheter till sin karaktär oftast är undantag från den förväntade ordningen. Så länge de negativa vinklarna dominerar nyhetsförmedlingen så kan man därför anta att tillståndet är ganska gott för det mesta.
Huvuddelen av de cirka 25 000 personer som just nu har invandrat till Sverige med arbetskraftstillstånd och merparten av de ungefär 2 600 utländska företag som sammanlagt har 19 000 medarbetare utstationerade i Sverige för kortare arbetsinsatser kan således bedömas vara tillgångar för Sverige.
Mot den bakgrunden oroar det mig att S och LO går ut så tufft. Fri rörlighet och förbättrad konkurrens är i grunden positivt. Undertonen i utspelet från Stefan Löfven och Karl-Petter Thorwaldsson är – som jag upplever det – att utländska löntagare och företag är välkomna endast om de beter sig precis som ”vi alltid har gjort”. Det ger inga bra vibbar hos mig.
I en av de tio reglerna är kravet ”att arbetskraftsinvandringen tar hänsyn till utvecklingen på arbetsmarknaden.” Det låter obehagligt likt den forna arbetsmarknadsprövningen där statliga myndigheter bestämde om det fanns jobb eller inte. Som om antalet jobb var ett nollsummespel.
S och LO ska givetvis ta strid mot kriminalitet och ge SD svar på tal. Men släng inte ut barnet med badvattnet.