Torsten Nilsson om Angela Merkel

Valkampanjen i Tyskland är slut, utan att ha gett väljarna särskilt många besked om vare sig politiken eller hur regeringsfrågan ska lösas. Kristdemokraterna har haft ett enda argument: Angela Merkels erfarenhet och förmenta visdom. Säkert ett klokt upplägg med tanke på att CDU/CSU saknar politik på viktiga områden. Partiet ligger på runt 40 procent i opinionsmätningarna, medan koalitionspartnern liberalerna (FDP) rasat och nätt och jämnt klarar femprocentsspärren.

Socialdemokraterna (SPD) har försökt återställa den sociala profilen, men med en kanslerkandidat, Peer Steinbrück, som förknippas med Gerhard Schröders hårdhänta ”strukturreformer” snarare än med medmänsklighet, har det gått dåligt. Slår opinionssiffrorna in, hamnar SPD på 25 procent, bara ett par procent bättre än i katastrofvalet 2009. Men tillsammans med de gröna (Die Grünen) och vänstern (Die Linke) får de runt 45 procent, lika mycket som den nuvarande koalitionen.

Fortsätter Angela Merkel som förbundskansler även om det blir vänstermajoritet i tyska riksdagen (förbundsdagen)? Ja, det är inte bara möjligt, utan även troligt. 2005 släppte socialdemokraterna fram Merkel till kanslersposten, trots att det bara skilde några mandat mellan SPD och CDU/CSU, och trots att den samlade vänstern fick en klar majoritet (327 mot 287 mandat). Detta på grund av sin motvilja mot Die Linke, en beröringsskräck som de ännu inte kommit över.

I valet 2009 fick SPD en ännu värre smäll, och den ” stora koalitionen” upplöstes. Merkel kunde i stället luta sig mot liberalerna (FDP) som fick ett oväntat lyft i valet. Men FDP kollapsade snart, och efter valet kommer det troligen inte att finnas någon borgerlig majoritet längre. Vill Merkel fortsätta har hon tre alternativ: 1) Fortsätta med liberalerna om dessa hankar sig kvar i riksdagen och man tillsammans får fler mandat än de röd-gröna. 2) Inbjuda socialdemokraterna att ingå i en ny ”stor koalition”. 3) Försöka övertala de Gröna att äventyra det politiska livet i en koalition med kristdemokraterna, men det blir inte lätt.

Att än en gång spela andra fiolen i en ”stor koalition, är inget drömscenario för socialdemokraterna. SPD behöver väcka soffliggarna och attrahera nya väljare. Det förutsätter att man återvinner förtroendet som ett socialdemokratiskt alternativ och ordnar upp förhållandet till Die Linke. Utan samarbete på vänstersidan, kan Merkel pensionera sig på kanslerposten. I delstaterna har socialdemokraterna redan en stark ställning. De står i spetsen för 9 av de 16 delstaterna, och är med och styr i ytterligare fyra ”länder”. Det är en styrka när man ska bygga upp ett nytt ledarskap på riksplanet.

Europa vill förstås ha en stor koalition mellan CDU/CSU och SPD hellre än en bräcklig borgerlig regering, Men socialdemokraterna lär värja sig, och om inte valet oförutsett tippar över åt det borgerliga hållet, kan vi få vänta länge på en ny tysk regering.