Efter ett två veckor långt möte och förhandlingar på övertid lyckades till slut länderna vid FN:s klimatmöte i Warszawa enas om ett slutdokument. Därmed har världen en färdplan inför det möte i Paris 2015 som anses vara den sista chansen att åstadkomma ett nytt globalt klimatavtal.
Trots pågående naturkatastrofer och en rad samstämmiga rapporter om människans påverkan på klimatet lyckades inte Warszawa-mötet enas om långtgående slutsatser. Få länder är beredda att ta ansvar för den viktigaste överlevnadsfrågan för mänskligheten, nämligen den globala uppvärmningen. Kina och Indien bromsade åtaganden från växande ekonomier samtidigt som löften uteblev från de rika länderna om den miljöfond som ska bidra till teknikomställning i utvecklingsländer. Japan, som stod värd när det historiska Kyoto-protokollet framförhandlades, meddelade nu att man inte når sina egna utsläppsmål.
Klimatfrågan förlamas av att politiska ledare som lovar utsläppsminskningar inte känner press att uppfylla sina löften eftersom de ligger årtionden in i framtiden. Klimatfrågan är dessvärre inte en riskfaktor bara på lång sikt. Den är ett reellt hot här och nu. Återkommande naturkatastrofer och brist på energiresurser hindrar mänsklig utveckling och är redan i dag ett hot mot såväl utveckling som internationell fred och säkerhet. I flera långvariga väpnade konflikter är ökenutbredning, vattenbrist och strider om energitillgångar viktiga bakgrundsfaktorer.
Att vi kan sätta ett pris på klimatets påverkan innebär också att det finns mycket att vinna på att använda klimatet till människans fördel. I dag finns stora obebodda områden kring ekvatorn där solen lyser med obarmhärtig kraft alla dygnets vakna timmar. Att göra öknarna i Nordafrika och Mellanöstern till gigantiska solcellsparker är ett sätt att minska beroendet av kol och olja och samtidigt garantera billig energi till näringsliv och hushåll. Några länder i arabvärlden skulle utan större svårigheter kunna påbörja sådana program redan i dag. Andra behöver stöd i form av den globala klimatfond om 100 miljarder dollar per år som ska vara verklighet år 2020.
Nio månader före mötet i Paris 2015 ska världens länder åter rapportera om hur de hanterar sina utsläppsmål. Det sätter viss press på länderna att agera. Samtidigt är avtalet i Warszawa svagt eftersom det i stort sett bara bekräftar tidigare åtaganden och i hög utsträckning vilar på frivillighet.
Vad världen behöver är full uppslutning kring ett nytt bindande globalt klimatavtal. FN finns med som både arena och aktör. Tankarna från Rio+20-mötet förra sommaren att stärka FN:s miljöprogram UNEP och dess roll är värda att prova. Om klimatfrågan ska kunna tacklas krävs ett helhetsperspektiv på både kort och lång sikt. Förutom social, ekonomisk och miljömässigt hållbar utveckling står också internationell fred och säkerhet på spel.