I mer än en månad har handeln legat på oss om julens glada budskap om allt som kan göra oss och andra till lyckliga konsumenter. Saker som jag inte ens visste om att de fanns, och som jag än mindre har behov av, ska nu skapa genvägar till lycka och handeln spekulerar redan om att årets julhandel som vanligt kommer att slå rekord.
Rekord, i vad då? Kärleksfullhet eller meningslöshet?
Visst kan det vara fint att visa sin uppskattning för en älskad medmänniska med en liten present, men inte växer kärleken i takt med antalet paket eller paketens värde.
För att gåvan inte ska bli någon annan människas plåga bör den dock väljas med omsorg. Handla om möjligt varor som är rättvisemärkta, för det är först då vi betalar rätt pris till den som tillverkat produkten.
KRAV-märkning garanterar att varan producerats utan konstgödsel och bekämpningsmedel där både odlaren, miljön och konsumenten är vinnare. Att egenhändigt tillverka sina julklappar ger också ett minimalt ekologiskt avtryck och rymmer också ett stort mått av kärlek.
Den som inte kan tillverka själv kan söka sina klappar i andra-handsbutiker, där finns mycket prisvärt som inte bidrar till ökad miljöbelastning.
Att ge bort upplevelser är också ett fint sätt att visa sin kärlek på ett miljövänligt sätt.
En konsert, en teaterföreställning eller en tågresa till något spännande resmål en bra grund för goda gemensamma upplevelser som säkert har ett betydligt senare bäst-före-datum än många prylar.
När jag en gång för länge sedan frågade en liten pojke vad han önskade sig i julklapp blev han först väldigt tyst. Efter en stunds eftertanke sa han försiktigt att det enda han önskade var att hans pappa skulle ha lika mycket tid för honom som för sin bil.
Att ge varandra kärlek och uppmärksamhet är nog den finaste julklapp som finns att ge och visar också att vi inte finner oss i handelns strävan att nedvärdera våra mänskliga själar till att bara vara Homo Konsumentus.