Målet var att få in 25 000 kronor. Pengarna ska användas för att ge stöd åt 21 barnfamiljer i Finspång som med de insamlade pengarnas hjälp kan unna sig mer jul för barnen.
Viberga är en verkligt folklig mötesplats i Finspång. De timmar jag var på plats några dagar före dopparedan var alls inte de mest intensiva folkströmstimmarna. Men människor kom och gick hela tiden. Från min utsiktspunkt vid den "kokande grytan" - som Frälsningsarmén alltid har med sig - nära ingången till Stora Coop hade jag en bra överblick på hur människor rörde sig på de stora och tillgängliga ytorna utanför affärsytorna. Samtal fördes överallt. Bakom ryggen på mig satt folk på Lindahls café och talade om stort och smått. Om den gemensamme bekante med ryggskott, om julhelgens arbetspass, om närheten till pensionen, om betygen som några elever fått vid terminsavslutningen, om hästar som det borde - eller inte borde spelas på - i travets storsatsning under mellandagarna och om de där retligt ännu oköpta julklapparna till de minsta barnbarnen.
Som så ofta förr i Finspång så slogs av det mindre samhällets sociala effektivitet. Det är lätt att träffa de man vill prata med och de man behöver prata med. Mina första år med Frälsis på Viberga så stod jag tillsammans med Pelle Störe; salig i åminnelse. Den mannen kände alla och alla kände honom. Det var magiskt att dela några Vibergatimmar med honom. Det var inte bara det att han kände så gott som alla. Han visste också något om deras föräldrar, om deras släktingar och om vad någon i den kretsen hade sagt till någon vid något tillfälle.
I jämförelse är jag väl på sin höjd en enprocentig Finspångare. Men jag känner mig alls inte utanför. Finspång är ett öppet samhälle. Jag har skrivit om sisådär 200 människor från Finspång i Folkbladet. Väldigt många är inflyttare; i sin egen generation eller i föräldragenerationen. Jag tror det är industrierna som gör det. Här har alltid funnits jobb och arbetssamma människor har alltid sökt sig till Finspång. Och Finspång har aldrig haft något emot arbetssamma människor.
Timmarna flög undan där på Viberga. Folk kom fram för att skänka pengar och för att samtala om livet och tingen. Om en hustru som var sjuk, om livet som småföretagare, om politiken, om Folkbladet, om Finspång, om världen och om julen.
God jul alla.