Bengt Eriksson är uppvuxen i Ljusfallshammar, där han gick i skola fram till sjätte klass innan det blev studier i Finspång.
– När jag började gymnasiet var jag väldigt skoltrött och ville ta ett sabbatsår och jobba. Då såg jag en annons från Försvarsmakten om att gå gymnasiet där och ta värnplikten på befälsskola i Uppsala, berättar Bengt Eriksson.
Sedan arbetade han som befäl på P 1 i Enköping och därefter på F 13 i Norrköping.
– Men där vantrivdes jag. Jag hade spelat fotboll i Enköping och gick sedan till Finspångs AIK. Jag frågade om de kunde hjälpa mig att hitta ett annat jobb och fick tips om att brandkåren sökte vikarier.
Året var 1980 och 40 år senare är han fortfarande kvar. Men på torsdag går han i pension.
– Jag kunde ha slutat när jag var 58 år, men jag har alltid trivts så bra med jobbet och alla kollegor, både i Finspång och runtom i landet. Jag har aldrig haft måndagsångest, betonar Bengt.
Han har både jobbat som brandman och ambulanssjukvårdare under åren och blev sedan brandförman. 2003 gick han brandmästarutbildning och har sedan dess arbetat som brandinspektör.
Har du några speciella minnen?
– Massor. Det händer att man går på byn och möter någon och tänker: "Du hade inte levt utan mig".
65-åringen minns en händelse på De Wijks väg.
– En liten pojke hade pillat bort ett brunnslock och trillat ner och fastnat. Vi jobbade länge för att få upp honom. Grabbens kommentar var: "Säg inget till mamma". Då stod hon bakom honom, berättar Bengt Eriksson.
Några jobbiga minnen?
– Förutom när barn varit inblandade – industriolyckor, för man visste aldrig om det var en klämd tumme eller det värsta. Den stora branden i Rippestorp 2008 glömmer man inte heller.
Det var en skogsbrand, över en yta stor som ungefär 500 fotbollsplaner, som pågick under nästan en veckas tid.
Brandingenjör Mattias Ström har jobbat med Bengt i många år.
– Vi kommer sakna honom, framförallt som person, men även kunskapsmässigt. Bengt är väldigt insatt i organisationen, säger Mattias Ström.
De senaste åren har Bengt jobbat mycket med förebyggande frågor och haft hand om externutbildningar. Han drog även igång projektet "Förstärkt medmänniska" i kommunen.
Vad väntar som pensionär?
– Jag vill inte ligga på sofflocket, utan hålla igång och vara aktiv. Jag är med i Torstorps IF, är invald i styrelsen. Klubben har en del aktiviteter som jag kan vara med på.