"Finspångs store son!".
Så kallades brukspatronen Carl Ekman av historikern Mikael Andersson från Norrköping, när han höll ett föredrag om Carl Ekman för SPF Seniorerna.
– Familjen hette ursprungligen Larsson, kom från Värmland och utvandrade till Göteborg.
– Där började de med bland annat handel med porslin från Kina och blev rika. Och i Göteborg bytte de namn till Ekman via ett giftermål.
Hur hamnade då Carl Ekman i Finspång?
– Det var i mitten av 1800-talet, bara 23 år gammal som Carl Ekman kom från Göteborg till Finspång, ett av ett 10-tal järnbruk som familjen lagt under sig. Då hade han utbildat sig vid bergsmanskollegierna i Filipstad och Falun och fått praktik hos sin bror Gustaf Ekman, som ägde Lesjöfors järnbruk.
– Och bara 23 år gammal placeras han av familjen i Finspång, som var ett av de sämst skötta bruken i hela Sverige vid den här tiden.
– Bruket var gammalt och nedslitet och de tidigare ägarna har inte haft tillräckligt med kapital att skjuta in.
Så vad gjorde då Carl Ekman?
– Han hade stor organisationsförmåga, såg var flaskhalsarna fanns, var bristerna fanns. Och han såg sig om efter något mer att producera än bara kanoner.
– Då kom han på att svaret var järnvägsräls, för det var vid den här tiden, 1850-1860-talet, som järnvägen byggdes ut i Sverige.
– Så han började, parallellt med kanonerna, tillverka järnvägsräls till bland annat stambanorna i Sverige och rälsen gick åt som smör i solsken!
– På bara 20 år fördubblade man uttaget av tackjärn från Finspång, tack vare att man ändrade till Lancashiresmide, som Ekman lärt sig vid ett studiebesök i England.
– Och man kan säga att Ekman också grundade det vi kallar för den svenska bruksandan. Han utvecklade Finspång socialt via satsningar på folkskolor, sjukhus och ålderdomshem.
Mikael Andersson avslutade med att Finspångs bruk fick problem, när marknaden för räls var mättad och när Bofors utkonkurrerade Finspång, som kanontillverkare.
– 1893 lämnar Ekman chefsskapet i Finspång och 1911 tillverkas den sista kanonen i Finspång.
– Själv började Ekman intressera sig för den nya trenden att tillverka papper av trä och därför hamnar han i Fiskeby, dit han också flyttar och där han sedan dör 1903.
– Men 1913 bildades nya Finspångs Metallverk AB och lite senare Svenska Turbinaktiebolaget Ljungström, Stal, som gick en lysande framtid till mötes och så än idag, men numera under namnet Siemens.