Bland annat i Finspång, där vi träffar Birgitta Lundin från Frälsningsarmåen, på Stora Coop på Viberga, när hon samlar in pengar till behövande.
– Vi har hållit på med den här julinsamlingen i många år och vi brukar få in cirka 25 000 kronor inför varje jul.
Vart går pengarna?
– Till behövande människor i Finspång, som ansökt om bidrag inför julen.
Hur länge "håller ni grytan kokande"?
– Vi står här på Viberga under sex dagar inför varje jul och ett par gånger har vi även sällskap av musikanter från Frälsningsarmén. Bland annat på torsdagkväll (läs ikväll) då de kommer hit och spelar julmusik.
Hur känns det att stå och samla in pengar?
– Det känns väldigt bra, eftersom vi vet att pengarna går till människor som är i stort behov av ett extra tillskott inför julen.
Är det fortfarande mycket "skrammel" i form av mynt i grytan och bössorna?
– Det blir mindre och mindre, eftersom många lämnar en sedel och alltfler också swishar bidraget. Men det känns fortfarande kul när vi även får mynt, så det hörs när vi rystar lite på bössorna!
Själva traditionen med en gryta, härstammar från San Francisco, där Joseph McFee, Frälsningsarmékapten, år 1891 funderade på ett sätt att samla in pengar till arbetslösa sjömän under depressionen.
Han fick se en järngryta, som hängde i en trefot i fönstret i en skeppshandel. Han köpte den och ställde ut den på en livligt trafikerad gata och lyckades få in medel till sjömännen.
Sedan spred sig julgrytan över hela världen och kom till Sverige 1907. Sedan dess har grytan hållits kokande.
.