– Jag har aldrig förr varit här, men det var ju jättekul att få spela, sa Ulla Reifner, som lyckades pricka ner en hel del käglor.
Det speciella med den här kägelbanan, som ligger mitt ute i skogen, bortom industrierna, är att man hela tiden måste resa upp nedslagna käglor för hand och sedan även manuellt lägga kloten i en ränna bort till spelarna.
– Visst är det lite pyssel, men det är också lite av c harmen med den här gamla banan, menade Lars-Erik Karlsson när det var hans tur att vara kägelresare.
– Och jag har spelat här förr när jag jobbade på Gränges och vi hade matcher mellan företagen och avdelningarna.
Banan ägs och sköts av Kägelbanebolaget, vars representant Ove Axenfjord öppnade anläggningen för SPF:
– Vi hyr gärna ut till föreningar som vill komma hit, säger han. Dessutom har vi seriespel, tävlingar och en gång om året utbyte med Skultunas kägelspelare. Så det händer fortfarande en hel del här på den gamla banan.
– Men i stort sett har dock verksamheten här på gamla banan minskat jämfört med några år tillbaka. Vi får väl hoppas att fler lite yngre också upptäcker tjusningen med spel på den här gamla traditionella banan.
Hur är den i skic?
– Vi underhåller den regelbundet, men själva banan är lite vinglig, med åren rätt, men lär man sig bara att hålla lite till höger på plankorna, så brukar man få ner en hel del av de nio käglorna!
