Julmysigt i Björke Vävstuga

Men feerna är egentligen Britta Eriksson och Ylwa Källgren, ägare till Vävstugan.

- Våran julutställning pågår till jul. Nu är det mycket röda färger, det var varmt och lyser upp. Det är roligt den här årstiden. Rött piggar upp, man blir glad av röda färger. Glad ska man vara i jul tycker jag, säger Britta Eriksson.

Hon och Ylva Källgren startade verksamheten 1981. Då var det handvävning som hobby mest, idag har de mekaniska vävstolar och flera anställda.

Björke gård har anor från 1600-talet och ligger i en vacker bergslagsnatur med böljande åkrar inpå stugknuten. En mysig atmosfär sprider sig runt de gamla byggnaderna. Utställningen är på övervåningen i det gamla sädesmagasinet. Här står bord uppdukade i julens alla färger. Mossa, röda äpplen och frostiga nypon i krans dekorerar borden fint.

- Vi försöker ta in lite natur, det är trevligt. Allt som är och som växer det gillar jag, säger Britta Eriksson.

Det är mycket folk i vävstugan på lördagen då Folkbladet hälsar på. Kaffestugan fylls snabbt på med fikasugna besökare.

- Det har varit mycket folk nu ett tag, det är väldigt roligt. Vi försöker hänga med och synas lite överallt. Vi har startat en blogg och så finns vi på Facebook. Här är vi inne som tusan! Vi försöker men det är svårt, säger Britta och ler.

Det är Tina Karlsson som driver bloggen åt vävstugan.

- Hon är en av våra anställda här. Det är jättebra, det börjar röra på sig mer här sedan vi började synas mera.

Faktum är att de vävande damerna hade en hemsida med webbshop redan 1995.

- Då var det ingen som handlade av oss där. Då var vi kanske först. Men vi får nog kanske starta en igen. Man kan köpa av oss via internet nu med, men vi har ingen butik där. Det viktiga är ändå att ha en kontakt med kunden. Att kunna ge tips och råd om linnet.

I vår är det dags för en ny utställning.

- Då är det dags för nya färger och mönster. Det händer en hel del på turistfronten i vår. Vi har bildat en Östgötatextilgrupp tillexempel. Tanken är att kunna göra resor tillsammans, men allt är lite svävande ännu, säger Britta Eriksson.