Det blåste rejält vid Vagnarens strand på Kristi Himmelsfärdsdagens morgon. P-O Florebrant fick hålla hårt i notbladen när han dirigerade Finspångs musikkår som stod för musiken vid Svenska kyrkans Gökottegudstjänst ute i det fria vid Hävla kvarn. Det är en underbar plats för en friluftsgudstjänst. En av raderna i psalmen "Den blida vår är inne" som församlingen sjöng vid gudstjänsten fångade in den mäktiga naturkänslan hos mig: "För dödliga hon målar odödlighetens bild."
Upplevelsen blir ju inte sämre av att Hävla kvarn faktiskt sedan mer än 120 år är en kvarn som ägs och drivs inom familjen. Lars Ericsson är tredje generationen som driver kvarnen. Han och hustrun Majvor Ericsson deltog vid gudstjänsten.
Herremingud så fint ni har det här, sa jag.
"Ja inte är det så synd om oss inte", sa Majvor och log.
Ett femtiotal personer hade bänkat sig i naturens kyrkorum den här morgonen. Traditionen med att kombinera gökotta - gå upp i ottan en vårdag för att lyssna på första göken - brassorkester och friluftsgudstjänster på Kristi Himmelsfärd går ganska långt tillbaka i tiden. För att uttrycka det försiktigt så var det långtifrån första gången som något sådant inträffade vid Hävla kvarn.
Lasse Bergman hälsade välkommen till gudstjänsten. Han är "nyinflyttad" till Bränntorp i Finspångs kommun.
"Vi flyttade hit direkt från Stockholm för fyra år sedan. Vi har det så bra och tryggt här. Inga skjutningar och inga sprängningar", sa Lasse när vi bytte några ord med varandra.
Gudstjänsten inleddes med att en församlingsmedlem läste ur boken Apostlagärningarna i Nya Testamentet. I texten berättades om hur Jesus - fyrtio dagar efter sin uppståndelse på Påskdagen - inför sina lärjungar steg upp till himlen. Prästen Eva Ramstedt anknöt även hon till Bibelns berättelser om himlafärden. I sin predikan liknade hon lärjungarnas sorg och saknad vid himlafärden med mer vardagliga händelser i alla människors liv.
"Det är inte alltid lätt med förändringar. I varje förändring ligger nämligen inbyggt ett avsked av det som var före förändringen. Det invanda och trygga får vika för det okända och nya", sa Eva Ramstedt.
I den kristna berättelsen kretsar mycket kring de femtiotvå dagarna av förändring mellan långfredagen och pingstdagen. Tillvaron för lärjungarna pendlar mellan sorg och förtvivlan vid Jesu kors, hopp och glädje vid påskdagens återuppståndelse, saknad och övergivenhet vid Kristi himmelsfärd och kraft och glädje på pingstdagen då de fylls av Helig Ande.
"Vi har alla att hantera förändringar i stort och smått. Kanske minns någon när flytten gick från föräldrahemmet och ut i friheten. Det är en stor förändring för både barn och föräldrar. En förändring som innehåller både avsked och förhoppningar. Att gå i pension från ett aktivt arbetsliv är också ett avsked samtidigt som det är början på något nytt", sa Eva Ramstedt och rekommenderade oss att likt lärjungarna se lite under ytan.
"Det som ser ut som ett avsked kan visa sig vara något helt annat", sa Eva Ramstedt.
Finspångs musikkår spelade till psalmsången och medverkade även med musikstycken som Hymn, Det spirar i Guds örtagård och glädjande nog också med en av mina favoritlåtar; den rytmiska och marschliknande Allegro, Adagio, Alleluia. Det planerade extranumret fick strykas.
"Notbladen till den låten blåste bort för oss när vi spelade på torget för några dagar sedan", sa dirigenten P-O Florebrant. Han berättade också att musikkåren - som intill alldeles nyligen hette Rejmyre musikkår - firar 70-årsjubileum den 9 november i år.
Efter spelningen åkte musikerna in till Berggården i Rejmyre där de skulle "spela för de gamla". Det var kort sagt ett härligt möte där ute vid Hävla kvarn. Färden in till Norrköping gick himla bra för min del.