Nya satsningen är en riktig "skitsak"

Det handlar om en ny utställning på Lantbruksmuseet i Ljusfallshammar om - utedass!

Om inte coronaviruset stoppar Lantbruksmuseet i Ljusfallshammar, öppnar man säsongen den 16 maj.

Bland det nya i år är en uppbyggd miljö med det svenska utedasset i centrum. Ett utedass med en sittbänk med tre hål, fjölar, bredvid varandra. Vår svenska dasskultur började annars före 1800-talet med en björkstång att sitta på i det fria. 

–Vi kommer även att visa upp en lyxig torrtoalett för inomhusbruk och några andra attiraljer som användes i nödiga sammanhang, berättar Christer Eklund från museet och den som byggt det nya utedasset.

– Ja, själva utedasset är nybyggt på plats här på museet, men själva sittbänken inne i dasset är äkta och har en gång i tiden suttit i ett utedass här i trakten.

Kan du berätta något om lyxtoaletten?

– Ja, den kallades för en herrgårdstoa och var utrustad både med urinseparering och ett ventilationsrör för gaser att ledas ut på ena sidan av stolen.

– Dessutom hade stolen ett ryggstöd, som var utrustat som en behållare med torvströ. Så varje gång som locket fälldes upp, doserades automatiskt torvströ ner i toan.

Vad kan du berätta om björkstången?

– Den skulle vara 10-12 centimeter tjock, så att den skulle klara två karlar i bredd samtidigt och sattes upp mellan två trädstammar. Man valde björk för att den var slät och skön att sitta på.

Men var det inte genant, att sitta tillsammans på dasset?

– Nej, inte på den här tiden. Man tyckte om att gå på dasset i sällskap med någon. Här kunde man sitta en stund och prata om saker och ting. 

– Ofta, berättar Christer Eklund, gick föräldrar tillsammans på dass, för att kunna dryfta sina problem i fred.

– Även ungdomar gick tillsammans på dasset, för att kunna tissla och tassla och kanske fnittra tillsammans, när man pratade om pojkar och flickor.

Fanns det toapapper på den tiden?

– Nej, åtminstone inte på björkstångens tid. Man använde mossa, gräs, löv eller en träpinne för att torka sig med. Träpinnen, som man hade tillverkat själv, liknade en platt sked med skaft och en sån ingår i nya utställningen.

– Lite senare gick man över till tidningspapper eller Åhlén & Holms katalog, innan det började produceras speciellt toapapper. Först ganska glatt papper, innan det var dags för det toapapper vi använder idag.

– Och jag kan avslöja att vårt utedass inne på museet alltid är upptaget av någon, som helst inte vill bli störd, säger Christer Eklund. Är man nyfiken och öppnar dörren ändå, väntar en liten överraskning...

 

 

 

 

 

 

 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!

Ämnen du kan följa