Inget konstigt med det, om det inte vore för att kaféet ligger i Minneapolis i Minnesota i USA. Den stat dit många svenskar kom under 1800-talets slut och 1900-talets början. Än idag är det en riktig svenskbygd.
Sigbritt Johnson och Maj-Britt Syse möter många svenskar och än fler svenskättlingar, som kommer in och berättar om sina svenska rötter. Deras café och presentshop är uppskattad av många och har blivit en riktig träffpunkt.
Ibland dyker det även upp besökare från Finspång. Alla vill de då ha en bild på sig själva framför skylten Café Finspång, gärna tillsammans med de svenska kaféinnehavarna.
– Vi säljer mycket svenska saker, men försöker representera hela Norden, säger Sibban, som är Sigbritts "nickname" (smeknamn).
När vi når henne via telefon är klockan 08.00 på morgonen och hon har nyss stigit upp. I Sverige är klockan 16.00 och mörkret börjar falla.
De bakar själva och bjuder på "svenskt" kaffe. Den man oftast träffar i kaféet är Sigbritt eftersom Maj-Britt hela tiden behållit sitt ordinarie yrke som lärare. Men på eftermiddagar och helger dyker hon upp.
För svenska besökare eller svenskamerikaner med minnen från Sverige kan det vara en riktig nostalgitripp att besöka Café Finspång. Här kan man äta prinsesstårta och köpa Kalles kaviar och njuta av svenska köttbullemackor.
Den nyss passerade julen är kanske den bästa tiden på året. Då är det många som vill fixa typiskt svenska produkter till julbordet, som sill och lutfisk, men också köpa svenska produkter som tomtar och annat julpynt.
– Men de som är mest intresserade av sitt hemlands saker är norrmännen. Köper vi in knappar med landets flagga på måste vi beställa tre gånger så många norska flaggor, säger Sigbritt.
Men vi ska titta på hur det började. Sibban och Maj-Britt fick tidig kontakt med USA.
– 1977 reste vi runt i landet med Greyhound-buss. Sedan började Maj-Britt studera i USA och jag var och hälsade på henne 1984. När jag sedan flyttade dit vet jag inte exakt.
I grunden är Sigbritt trädgårdsmästare, men ville ha något att göra även under vintern och fick då jobb i den skandinaviska affären Ingebretse´s. När saluhallen Midtown Global Market skulle öppna behövdes ett skandinaviskt inslag och erbjudandet gick till Sigbritt. Tillsammans med bästisen Maj-Britt slog hon till och på den vägen är det.
Efter mer än 30 år i USA har Sigbritt äntligen slagit till och ansökt om amerikanskt medborgarskap.
– Det är klart så långt att jag nu går och väntar på pass, säger hon.
– Det första jag gör då är att resa hem till Sverige. Jag har inte varit hemma sedan 2016.
Hon har gott om släkt i Sverige. Pappa Börje Eriksson bor kvar i Finspång. En amerikafödd dotter har flyttat till Uppsala och i Linköping bor en syster. För att nämna några.
Säkert är det flera Finspångsbor, som de många åren till trots, minns Sibban och Maj-Britt.
– Jag gick de första skolåren i Risinge kyrkskola, något år i Lotorp och sedan Ekmanska och Storängsskolan. Maj-Britt gick ungefär samma men Bergska i stället för Storängsskolan.
Vid besöket 2016 tittade Sigbritt på hus i Sverige. Drömmen om Sverige har funnits där i några år.
– Jag var och tittade på ett vid Tisnaren, men just då var det inte rätt läge, säger hon.
– Men jag är ofta ute på Hemnet och kollar, men jag vet inte riktigt var jag vill bo. Kanske öppnar jag bed and breakfast, fortsätter hon.
Maj-Britt är mer fast i USA med make och tre barn. Sigbritt är skild och har två barn.