"Dåliga tider i Norrköping och statlig regionalpolitik har haft sina fingrar med i spelet som gör att jag den här dagen i maj 2019 sitter i en föreningslokal på De Wijks väg i Finspång och talar med Susanne Degerstedt som ganska nyligen gick i pension och än mer nyligen valdes till ordförande för SPF Seniorerna i Finspång.
Bedriften att bli vald till ett så pass tungt uppdrag blir inte mindre när vi betänker att Susanne också tämligen nyligen flyttade till Finspång.
”Jag är född och uppvuxen i Stockholm. I mitten på 1970-talet var det dåliga tider på många håll i landet och många statliga myndigheter flyttades - av regionalpolitiska skäl - ut från Stockholm till mindre städer”, berättade Susanne.
Hon arbetade då på SGU – Sveriges geologiska undersökning. Den avdelning där Susanne jobbade skulle utlokaliseras till Luleå. Så när möjligheten om annat jobb på det tidigare utlokaliserade Sjöfartsverket i Norrköping dök upp, var valet inte så svårt. ”Så 1976 när jag var 25 år styrde jag mot Norrköping. Jag fick ganska snabbt ett arbete på Sjöfartsverket och där blev jag kvar i 40 år”, sa Susanne Degerstedt.
Hon talar med uppskattning och värme om åren på Sjöfartsverket.
”Jag har arbetat med en rad olika frågor och områden under mina år på verket. Jag har fått utvecklas och har fått ta ansvar och jag har känt mig sedd och litad på. Så jag är väldigt nöjd med mitt arbetsliv”, berättade Susanne.
Flytten från Stockholm och till Norrköping var ju inte helt frivillig. Men när det väl blev som det blev så minns Susanne att hon tyckte det var spännande att komma någon annanstans.
”Men det var ju inte så kul hela tiden. Alla vänner och bekanta var ju kvar i Stockholm och när man är vuxen är det inte lika lätt att få nya vänner. Men det som vägde upp i den positiva vågskålen var att det var så enkelt att komma ut i skog och natur”, sa Susanne.
Friluftsintresset förde in henne i samverkan och umgänge med likasinnade människor i Norrköping. Hon glömmer aldrig när hon fick råd att kunna köpa en egen häst.
”Det var som en dröm som gick i uppfyllelse! Något sådant hade jag förmodligen aldrig haft råd med om jag bott kvar i Stockholm. Att äga en häst kostar en hel del pengar och tar mycket tid i anspråk. Under ett par år så var jag hos hästen minst en gång varje dag; sju dagar i veckan och året runt. Jag minns den tiden med glädje även om jag nu känner att jag liksom vänt blad. Intresset finns kvar, men hästlivet är ganska lågintensivt nuförtiden. Och det känns bra. Jag har fått mer tid och pengar över till annat som till exempel att vandra i fjällen”, berättade Susanne.
Hon har också glädjen över att ha en dotter och barnbarn på nära håll i Norrköping.
För ungefär 10 år sedan lockades hon till Finspång. Det var en kollega på Sjöfartsverket som tipsade henne om ett annat boende som var ledigt att hyra.
”Jag bor som i en park. Jag kan cykla in till Finspång och där finns allt jag behöver. Jag tycker Finspång är så fint och välordnat. Här trivs jag verkligen”, sa Susanne.
Hon berättar med glädje och entusiasm om arbetet i styrelsen. Innan Susanne i februari i år blev vald till ordförande hade hon varit ledamot i styrelsen under ett år.
”I denna styrelse är det ett mycket bra och effektivt samarbete. Här finns ett driv, engagemang och intresse för nytänk i gruppen, sa Susanne som trots sina få år i Finspång känner sig ”integrerad och accepterad.”
”De som har bott här i hela sina liv tänker kanske inte på det själva, men de delar ju erfarenheter och referenser och sammanhang flera generationer bakåt. Alla vet bokstavligen vem alla är. När vi sitter och pratar viner det namn och personkopplingar genom luften och för en sådan som mig är det omöjligt att hänga med i svängarna”, sa Susanne och skrattade.
Detta år 2019 fyller SPF-föreningen i Finspång 40 år. Jubileumsåret ska firas lite extra den 12 augusti då bland andra förbundsordföranden Eva Eriksson kommer på besök. Jag ber Susanne om en inbjudan till mötet så att jag kan lyssna på Eva. Vi satt i riksdagen tillsammans för ”100 år sedan” och jag minns henne som en rekorderlig person med humor och fart och fläkt.
Det lokala styrelsearbetets frågor pendlar som sig bör mellan stort och smått.
”En fråga som medlemmar tagit upp är att Servicelinjens bussar stannar på hållplatser som är svåra för många att använda på grund av lutning eller mycket trafik. Vi försöker också få mer av kommunens öra i de tunga frågorna om behovet av fler och varierade boenden för äldre i Finspång”, berättade Susanne Degerstedt innan vi klev ut i ljuset för att ta några bilder.”