En härlig sensommardag med brittsommarvärme samlades ett gäng från Lantbruksmuseet i Ljusfallshammar för att på gammalt vis klara av årets havreskörd.

 Till sin hjälp använde man en gammal självbindare och en gammal Fergusontraktor. Självbindaren står normalt i museets stora utställningshall. Maskinerna, den här dagen, speglade mitten av förra århundradet. Allt enligt regelboken för ett lantbruksmuseum. 

Varför gör då det här? 

Artikelbild

| En gammal Ferguson traktor och en gammal självbindare på väg ut att skörda.

– Att arbeta med gamla redskap och påminnas om svunna tider är en upplevelse i sig, säger Christer Eklund från museet.

–  Den invigde känner väl till vilka bekymmer det kan vara att få bindaren att knyta varje kärve och göra det på ett hållbart sätt. Också själva slåttern när havren slås av och via dukarna matas fram till lagom omfångsrika kärvar eller nekar är en teknik i sig. 

Självbindaren, som användes var av  så kallad markdriven version. Det vill säga kraften som behövs för att slå havren, mata fram den och knyta kärvarna överförs från hjulen, till skillnad från senare modeller som drivs via traktorns kraftuttag. Den markdrivna versionen var från början avsedd att dras av hästar.

Den 14 september har Lantbruksmuseet sitt stora evenemang ”Bondgården förr”, som speglar göromål, maskiner och djur på gården för ungefär 60 år sedan. Ett av inslagen är tröskning av säd. Då kommer kärvarna från den här skördedagen att tröskas, vilket brukar följas av en stor intresserad publik.

Artikelbild

| Här syns det att havren står högt inför skörden.

Dom som deltog på slåtterdagen var Thomas Carlsson, Jörgen Gunnarsson, Sven-Åke Joge, Jan-Olof Carlsson och Arne Johansson.