– Men det har tagit lång tid att skriva den, berättar han. Det har gått ungefär tio år, sedan jag skrev den första novellen och fram till den sista, som jag skrev under senaste året. Det är för länge!
– Nu känns det i alla fall bra, att boken kommit ut och den är utgiven av Pocketbokhandeln här i Finspång.
Varför har det dragit ut på tiden?
– Jag har ju ett vanligt jobb att sköta plus familj, hus och fritidsengagemang och skriver bara på lediga stunder. Dessutom gav jag ut min första bok 2008, en fackbok som heter "Hjälp ditt barn att klara skolan" och som jag skrev från mina erfarenheter som socionom och skolkurator, som jag var på den tiden.
Men den här nya boken är ingen fackbok?
– Nej, det här är skönlitterära berättelser, som jag delvis hämtat från mina yrkesmässiga erfarenheter, men som alltid med skönlitteratur är det ett hopkok av verkliga och påhittade händelser.
Kan du berätta lite kort om innehållet i den här nya boken?
– Huvuddelen av boken består om en elvaårig flickas skildring av sitt liv, sin familj och personer hon möter och försöker ta hjälp av på olika sätt. Det är en skärpt tjej men som är med om sådant man helst vill slippa. Men jag tror inte den upplevs som tung eller svårläst.
Har du redan funderingar på en tredje bok?
– Ja, absolut. Jag har skrivit sedan yngsta skolåren och författandet är en bisyssla, som jag identifierat mig med sedan dess och som under åren resulterat i noveller, tidningsartiklar, sångtexter. Och nu även en andra bok.
Minns du vad du först läste som liten?
– Metallarbetaren och Barnens Bibel var min första litteratur som liten, minns jag. Båda innehöll stora berättelser om stålverk eller korsfästelser.
Vad känns som det bästa med ditt författarskap?
– Att jag får ha något i livet, som jag gör själv och som är mitt eget. Något jag kan dra mig tillbaka och gömma mig i, då och då.
– När jag börjar skriva, brukar jag glömma både tid och rum och komma in i berättelsen helt och hållet och det är behagligt även om rygg och axlar värker efteråt. Ungefär samma upplevelse som jag kan ha i samband med musik eller motion ibland, men just när jag skriver, känns det väldigt förlösande, på något sätt. Alla behöver sådana stunder i livet, då man får glömma sig själv och gå helt upp i något.
Och vad ska nästa bok handla om?
– Har jag ingen aning om än. Men jag är ganska säker på att det kommer fler och kanske är det dags för min första roman. Men jag hoppas bara inte det tar ytterligare tio år till den boken...