"Mamma jag vill inte gå på den här skolan. Jag tycker det är tråkigt att gå i den här skolan 4B. Jag vill hellre gå i en skola som inte bråkar"
Andreas går i fyran. Han har flera gånger det här året blivit upptryckt mot en vägg. En annan elev har vid upprepade tillfällen tagit stryptag och hotat att döda honom. Viljan att gå till skolan har under åren försvunnit.
- Redan när han var åtta år, skrev han på en lapp att han vill dö. Det gör ont i en mammas hjärta, säger Anita.
Under åren från sexårsverksamheten och fram till hennes son slutade på Nyhemskolan har hon fått kämpa för att någon ska göra något för hennes barn. Hennes barn som fick ta emot allt från hårda ord, till ren fysisk misshandel. Både före, under och efter skoltid.
- Det har aldrig förekommit någon mobbning på Nyhemsskolan. Det är vad de har sagt. Hur kom det sig då att jag hade ett barn som mådde så dåligt att han inte ville leva, undrar Anita.
Hon ställer sig kritisk till hur så många kunde blunda för så mycket under så lång tid. På Nyhemsskolan slog man ifrån sig ansvaret för Andreas helt.
- När han blev hotad till döden där i fyran, då hade lärarna mer förståelse för det andra barnet. Man tyckte att jag skulle ha förståelse för hur jobbigt det barnet hade det hemma under en period. Vad Andreas utsattes för och hur han mådde spelade visst ingen roll.
Anmälan
Efter att Anita gjort en anmälan till skolinspektionen blev det förändringar på Nyhemsskolan. Men inte tillräckligt för hennes son. Han var fortfarande rädd att gå till skolan. Andra elever i klassen gaddade ihop sig och han fick inte vara ifred någonstans. Själv har hon känt sig motarbetad under alla år Andreas gick på Nyhemsskolan.
- Värst var ju att alla såg vad som hände, men ingen gjorde något. Jag har till och med papper där personalen erkänner att de känner till att han blev utsatt. Det enda de tryckte upp i ansiktet på mig om och om igen var skolplikten. Att han var tvungen att gå till skolan.
I utredningen som skolinspektionen gjorde, riktades skarp kritik mot Nyhemsskolan. Andreas utbildning hade stora brister. Men när det kom till mobbningen utreddes inte saken vidare. Anita gjorde då en ny anmälan som enbart handlade om all kränkning Andreas fått gå igenom.
Förnekade eleven
2008 fattade Anita beslutet att låta sonen flytta till hennes bror i norra Sverige. Hon hoppades att han skulle få det bättre och slippa de dagliga trakasserierna.
- Det otroliga var att nya rektorn märkte att något inte stämde med Andreas. Hur kunde hon direkt se det ingen såg här nere, undrar Anita.
Rektorn begärde en utredning och kopplade in en psykolog. Vid kontakt med Nyhemsskolan kom nästa kalldusch.
- När hon ringde för att be om en del dokument som saknades, förnekade de att de ens haft en elev med hans namn på skolan!
Utredningen visade att Andreas har Williams syndrom. Nu är han 19 år och tack vare den hjälp han fick i Jämtland, har han kommit vidare i livet och går en yrkesinriktad utbildning på en ort i Mellansverige.
- Jag är jätteglad att han fick rätt hjälp till sist. Men den här hjälpen borde han fått redan i Finspång. Jag kommer inte ge mig innan skolan och kommunen erkänt att det här har skett och att de tar sitt ansvar, säger Anita.