Anders Pantzar, utbildningschef för Finspångs kommun, är relativt ny på posten – men har jobbat med skolskjutsfrågor tidigare i Norrköpings kommun och har mött problematiken tidigare.
– Jag har en jätteförståelse för familjen och hur det ser ut. Men jag måste betona att de aldrig har haft egen skolskjuts själva tidigare. Utan att de, i mån av plats, har fått åka med när andra barn som bott i närheten har haft skolskjuts, säger Anders Pantzar.
De särskilda skäl som finns i skollagen gäller, men i så fall ska familjen kontakta Katrineholms kommun med önskan om att få skolskjuts till Brenäs skola i Finspångs kommun.
– Det finns att man kan ge av särskilda skäl, men det är de barnen som bor i vår kommun. Ofta är det så att om man väljer att gå i en skola i en annan kommun, så avsäger man sig också rätten till skolskjuts. Så är regelverket överallt i hela Sverige.
– Vi försöker göra allt för de som bor i Finspångs Kommun och då måste Katrineholms kommun göra allt för de som bor där. Även om det bara är några hundra meter in i kommunen, säger Anders Pantzar.
Närmast skola är oftast mest logiska för familjen och eleverna socialt. Kan inte kommunerna samarbeta om de gränsfall som uppstår?
– Det är en större fråga egentligen, Det handlar om hur vi använder våra pengar och en diskussion på en högre nivå. Hur man ska hantera det där. Där är vi inte än, utan vi försöker följa lagen så långt det går.