Om det här berättade Marianne Bokblad från Söderköping, när hon gästade Folkströms kyrka och arrangemanget ”Musik i sommarkväll” på lördagen. Och hon gjorde det på ett mycket fängslande och spännande sätt.
– Vi fick inte säga "Frälsis" som många andra, utan det var Frälsningsarmén som gällde, betonade hon.
– Och vi hade många andra förbud. Bland annat hade vi ingen tv, för det var syndigt, mycket av det som visades där och min mamma fick inte sminka sig, måla naglarna eller ha örhängen, vilket jag tyckte var tråkigt, för jag ville ju att min mamma skulle vara lika fin som mina kompisars mammor...
– Vi fick inte heller läsa veckotidningar eller andra böcker än religiösa. Men min pappa fuskade lite där och hade faktiskt en del ”vanliga böcker” också.
– Och som officer i Frälsningsarmén fick man inte gå på bio. Men en gång, när jag och min bror följde med pappa till Köpenhamn och han såg att de visade filmen ”Tio Guds bud”. Han tog med oss på filmen, om vi lovade att inte säga något till mamma och det lovade vi.
– Men natten efter filmen fick jag mardrömmar efter filmen och gallskrek och då berättade pappa för mamma, vad mardrömmen berodde på...
Hon berättade också att de fick flytta runt mycket:
– Vi flyttade till olika kårer runt hela Sverige, exempelvis Stockholm, Södertälje, Malmö och många andra ställen. Men det gjorde mig inget, utan jag tyckte det var roligt.
Hon berättade också att det var hårt jobb att vara officer:
– Vi hade gäster i princip varje dag och till slut gick min mamma in i väggen på modernt språk. Då slutade de i armén och därefter fick de plötsligt mer tid att ägna till oss barn och det tyckte vi förstås var bra, även om vi var fattiga och fick börja nästan från noll ekonomiskt, eftersom vi inte ägde något själva.
– Men det löstes vartefter när mina föräldrar fick andra jobb.
– Enda gången min pappa ägnade tid åt oss barn under officersåren, var vid kvällsbönen, då han satt hos oss på sängkanten. Det utnyttjade vi genom att be en jättelång bön, för att pappa skulle stanna länge hos oss...
Programmet heter ju ”Musik i sommarkväll” och en hel del musik blev det också.
Marianne Bokblad blandade tillsammans med pianisten Gertrud Sköld upp sitt föredrag med musikaliska inslag. Bland annat ”När det våras ibland bergen”, som hennes pappa sjöng för hennes mamma.
Då blev det allsång inne i Folkströms kyrka, som samlat cirka 50 personer den här kvällen.
Och allsång blev det också när Marianne sjöng Lapp-Lisas signaturmelodi ”Barnatro”. Detta i samband med att Marianne berättade att hon träffat Lapp-Lisa, när hon gästat ett av kårhusen och framträtt vid ett möte.
Lite mer oväntat var det när Marianne plötsligt stämde upp i svensktoppsschlagern ”Piccolissima Serenata” inne i kyrkan.
Det berodde på att hon hört den låten på radion med Siw Malmqvist och den fastnade i hennes huvud.
Publiken fick även höra Mariannes favoritlåt bland de officiella marschlåtarna hos Frälsningsarmén, så man kan lugnt säga att musikinslagen den här kvällen fick en stor bredd!