"Avbrott i vattenleveransen vid..." och så en gatuadress. Ett vanligt meddelande på kommunens och Finspångs Tekniskas verks hemsidor. Finspång läcker, men mindre nu än tidigare, säger Marti Lehtmets, chef för nät och teknik vid Finspångs Tekniska.
– Vi har 30 till 40 vattenläckor per år och lika många stopp i avloppsnätet, säger han.
Men han vill inte om att prata om läckorna som ett problem.
– Det är händelser som sker i nätet och som gör att vi måste åka ut och laga, egentligen ett underhåll. Ofta är det orsakat av till exempel väderomslag eller markrörelser. Inte alltid därför att rören är dåliga, säger Marti Lehtmets.
– Historiskt sett har man jobbat för mycket med avhjälpande underhåll. Nu har vi ställt om till ett mer förebyggande, säger han.
Och takten behöver ökas.
– I framtiden måste vi kanske dubblera vad som läggs om per år, säger Marti Lehtmets.
Finspångs Tekniska har 17 mil vattenledningar och 22 mil avlopp att ta hand om i hela kommunen.
35 procent av de ledningarna i Finspång är byggda före och fram till 1950-talet. På en karta kan vi se att de allra äldsta i centrala Finspång är från 1930-talet. Ledningar som lades ner under 1960- till 80-talet utgör 50 procent. Det var då samhället byggdes ut. De resterande 15 procenten är nedgrävda de senaste 25 åren.
Sedan har vi ytterområdena som till exempel Rejmyre och Hällestad. Marti Lehtmets anser att man har bra koll även på de ledningarna, även om dokumentationen från tiden de grävdes ner är sämre. Det här var egna kommuner vid den tiden.
Branschorganisationen Svenskt vatten har länge pekat på problematiken. Vd Pär Dalheim pekar på några punkter:
Alla kommuner står inför väldiga renoveringsarbeten.
VA-nätet som byggdes för 50 år sedan har underhållits dåligt.
Investeringarna behöver inom en snar framtid att behöva öka från 12 till 22–24 miljarder kronor.
Taxan för en vanlig familj kommer att öka med 400–500 kronor per månad för att om 20 år ha fördubblats.
Det är inte bara ledningsnätet som har många år på nacken. Det gäller även de sex vatten- och avloppsreningsverken.
– De är byggda från 1960-talet och framåt, precis som huvuddelen av ledningsnätet, säger Per Ivansson, chef för VA-anläggningarna.
– Vi har redan renoverat och förnyat mycket. Det som är kvar är främst vattenverket vid Bleken, säger han.
Han beskriver det som en lång process där slutresultatet inom en tioårsperiod kan bli ett helt nytt verk, eller en samverkan med andra närliggande kommuner. Marti Lehtmets håller med.
– Det är en branschföreteelse att i framtiden jobba mer med storskaliga lösningar, säger han.
Framtiden då? Det absolut viktigaste enligt Pär Dalheim vid Svenskt vatten är att ha en långsiktig plan för investeringar, kostnader och taxor. Marti Lehtmets och Per Ivansson är medvetna om det.
– Vi har jobbat med lite för kort tidshorisont, tre till fyra år och skulle behöva öka det till 10 till 15 år och än längre, säger Marti Lehtmets.
– Att arbeta förebyggande kan göra att kostnaderna stiger initialt, men på längre sikt lönar det sig alltid. Vi får en större driftsäkerhet, vilket vi eftersträvar, säger Per Ivansson.
Insatserna för framtiden har också ökats genom att fler har anställts. Två egna grävlag finns nu ständigt i tjänst och ytterligare ett kan tas in vid behov.
För omläggningarna i nät och VA-verk kommer att kosta och påverka taxorna. Idag kostar vattnet Finspångsbon 33,5 kronor per kubikmeter plus fasta taxor. För en villa där en familj förbrukar 150 kubikmeter per år blir kostnaden 9 600 kronor per år, eller 800 kronor per månad eller sex öre per liter.
– Jag kan inte säga hur mycket vattnet kommer att kosta, men det gäller ha en insikt om att det är prisökningar att vänta.
Priset på vatten är väldigt lågt vilket har en historisk förklaring. När anläggningarna på 1950-70-talet byggdes skedde de med statliga medel och har inte belastat vattenhuvudmannens ekonomi. Några sådan statlig hjälp finns inte nu.
– Vi har en låg taxa idag. Den kommer inte att motsvara framtida behov av investeringar, annat än genom taxeökningar, säger Marti Lehtmets.
Men det är inte bara gamla ledningar som kostar. Nya lagar och bestämmelser inom bland annat livsmedels- respektive miljölagen ställer ökade krav och medför nya kostnader.
– Vi måste få folk att förstå att vatten är ett viktigt livsmedel som kostar och inte bara kommer ur kranarna, säger Per Ivansson.