Wes Pedens föreställning lockar en bred publik. "Det är lättillgängligt och kul", säger Karolina Bransell.
97 personer, i åldrarna 5 till 75 år, kom till Kulturhuset på måndagskvällen för att titta på den världsberömda jonglören Wes Peden. Gissningsvis inte bara Finspångsbor, med tanke på frågorna som kulturutvecklare Karolina Bransell fick svara på innan.
– Det var bara Finspång och Boxholm som fick föreställningen i Östergötland. Det känns rätt coolt, säger hon.
Wes Peden kommer från New York. Hans pappa var jonglör och lärde honom jonglera när han var fem år.
Wes flyttade till Stockholm 2007, där han studerade på Dans- och cirkushögskolan. Sedan dess har han blivit kvar och nu senast har han haft residens i Linköping, där han har tagit fram föreställningen "Rollercoaster".
Wes Peden har anammat säkerhetstänket i berg- och dalbanor för att minska rädslan att misslyckas. "Jag vet att det finns en rolig plan för att ta mig ur det."
– Jag har gjort ett antal föreställningar och hittar fler och fler länkar mellan olika saker som jag tycker om, som abstrakt konst, skateboarding, sumobrottning och sådana saker. Jag försöker förstå vad jag gillar med de sakerna och översätta det till jonglering.
Som publik är det lätt att se vad han menar.
– Sedan jag var ett barn har jag älskat berg- och dalbanor och jag brukade spela ett tv-spel som heter Rollercoaster Tycoon. I det kan du bygga berg- och dalbanor med alla svängar och sånt. Jag tyckte verkligen om det och det inspirerade mig till ett jongleringstrick.
Under tio år har Wes Peden röstats fram som världens populäraste jonglör. Han har också satt fyra världsrekord inför publik.
Han jämför banan med hur det han kastar med far runt hans kropp – och utmaningen att göra något kul som inte gör åkarna illamående eller går över publikens huvud.
En sak han har tagit med sig i arbetet är säkerheten. I en berg- och dalbana är du fastspänd, kunde han arbeta säkrare?
– Du är hela tiden väldigt nära att misslyckas. Jag kände att det var stressande, så jag har försökt att skapa några teatraliska ramar där jag har en plan för hur jag ska göra om jag tappar. Då behöver jag inte vara rädd för det, för jag vet att det finns en rolig plan för att ta mig ur det.
Det var pappan som lärde Wes Peden att jonglera som femåring. I dag inspireras han av alla som vågar gå utanför ramarna.
Det är inte helt enkelt att hålla en show intressant i en timme.
– Att hitta en bra dramaturgi är alltid den största utmaningen och att ha tillräckligt olika stilar som jag kan göra, som en soloartist – och att hålla alla "skills" i kroppen. Det är svårt, men väldigt belönande.
Han rullar bollen i flexröret och kastar den fram och tillbaka mellan ändarna.
Han inspireras av andra som försöker göra något nytt i sin genre.
– Jag försöker att dela av mig av mig själv på scenen och jag hoppas att publiken känner sig friare att vara sig själva eller se världen med nya ögon. Att hjälpa dem att öppna sina sinnen, ha roligt och vara sig själva, säger Wes Peden.