Vandring i historisk Trollkäringeskog

Det är en del av Sveriges absolut mörkaste historia. Nästa år är det 400 år sedan nio kvinnor avrättades efter den största häxprocessen någonsin i Östergötland.

Mörk historia. Vandringen med Sölve Holgersson gick bland annat förbi Trollkäringegrottan.

Mörk historia. Vandringen med Sölve Holgersson gick bland annat förbi Trollkäringegrottan.

Foto: Börje Gavér

Finspång2016-07-21 07:00

På onsdagen var det andra gången för i år Sölve Holgersson tog en grupp människor med sig på en vandring genom Trollkäringeskogen i närheten av Flasbjörke mellan Lotorp och Igelfors. Det är första året som Turistbyråerna i Rejmyre och Finspång genomför guidningarna. I september kommer en tredje.

I en bilkaravan åker vi fyra kilometer rakt in i storskogen. Den blir allt mer John Bauerliknande och man kan undra varför grymheterna skedde just här.

­– Det här var en betydligt mer central plats på 1600-talet. Då gick vägen förbi här längs Bleklången, berättar Sölve.

– Det är också gränstrakterna mellan Risinge och Hällestad socknar.

Att det kunde hända har också sin förklaring.

– På 1600-talet var trolldom ett faktiskt begrepp som alla trodde på. Det måste ju finnas någon förklaring till varför kon bröt benet, någon blev sjuk eller varför pesten slog till. Främst var det kvinnor som avrättades. De ansågs svaga och mer lättfångade av satan.

En annan orsak lär ha varit att det var männen som bestämde.

Av mellan 25 000 och 30 000 avrättade i Europa var 5 000 till 6 000 män. I Sverige dömdes och avrättades upp mot 400 för häxeri.

Sölve tar oss med på en vandring genom trolldomsmarkerna. Första stoppet blir vid en grotta där kvinnor sägs ha sökt sin tillflykt. Sägner blandas med dokumentär kunskap. Till exempel finns namnen på alla de nio kvinnorna och dem som dömde dem, präster från de närliggande socknarna.

Vi stannar till vid Trollkäringegölen där vattenprovet skulle avslöja om de var skyldiga eller inte. Flöt de så var de skyldiga, sjönk de var de oskyldiga.

– I princip var kvinnorna dömda i samma ögonblick som de angavs, säger Sölve Holgersson.

Till sist den hemskaste platsen, berget, ättestupan varifrån kvinnorna slängdes ner i den brinnande elden. De bands ihop tre och tre och petades ner med en käpp. Ingen ville ta i dem.

Det enda vittne som finns kvar är en ståtlig tall på toppen av berget.

– Den var en liten planta 1617, berättar Sölve.

– Det är en epok man vill förtränga, men som är fascinerande och intressant, säger Jan Anders Thorell, som är där med hustru Inga-Lill och bekanta från Rinna i Boxholm, Sylve och Gun Andersson.

– Det är en kort period i vår historia. Man undrar hur det kunde hända och hur det fick hända, säger Sylve Andersson.

De fick svar på de mesta av Sölve Holgersson.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om